Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Håll ihop eller släpp taget

Alliansen beter sig som ett destruktivt par

Annons

Ebba Busch Thor (KD) och Jan Björklund (L) är oense om försvarsministern.

Alliansen beter sig som ett destruktivt par, som inte vill släppa taget men som lär gå skilda vägar. Det var den känslan man fick när Jan Björklund stod i Aktuellts studio i går kväll, med ett betydligt avstånd till Kristdemokraternas Ebba Busch Thor. De båda partiledarna ville inte debattera mot varandra, men beklagade vid upprepade tillfällen varandras hållning i frågan om misstroendeförklaring mot försvarsminister Peter Hultqvist.

Var veckans splittring - att Moderaterna och Kristdemokraterna vill fälla försvarsministern, medan Centerpartiet och Liberalerna backat - spiken i kistan för Alliansen? Det är svårt att se hur Alliansen i dagsläget ska kunna vara ett politiskt alternativ. Oenigheten i regeringsfrågan förföljer de borgerliga. Inte ens när man har öppet mål - regeringens haveri i Transportstyrelseskandalen - lyckas man undvika självmål efter självmål.

Det har hänt en del sedan Alliansen bildades. Från ett läge där Centerpartiet och Maud Olofsson hade varit emot Euron i folkomröstningen 2003, och de övriga borgerliga partierna för, samlade ändå de borgerliga partiledarna ihop sig 2004. Anledningen till att det sedan blev en Allians-succé i valet 2006 var fokus på en gemensam motståndare: socialdemokratin.

Göran Persson betedde sig arrogant och Socialdemokraterna hade, upplevde många liberaler, vuxit ihop med makten. Näringslivets tankesmedja gav ut rapporten "Enpartistaten" och det fanns något osunt med det långa maktinnehavet. Maktskiftet blev i sig en viktig fråga.

Sedan dess har det politiska landskapet förändrats. Under denna mandatperiod har Sverigedemokraternas stöd ökat, Decemberöverenskommelsen levt och begravts. Sveriges migrationspolitik har blivit mer restriktiv.

Så vill Liberalerna och Centerpartiet samarbeta med Socialdemokraterna? Miljöpartiets situation i regeringen avskräcker. Inget mindre parti vill "ätas upp" av S. Samtidigt finns det ett internt tryck i de båda liberala partierna att inte göra sig beroende av stöd från Sverigedemokraterna. Dessutom har Socialdemokraterna tagit steg högerut. I samband med partiets kongress i våras lovades fler poliser, hårdare tag, tuffare terrorlagar, ordning och reda. Förmodligen uppskattas detta mer av L än av C. Vinster i välfärden är en fråga som skiljer blocken åt, skattefrågan en annan och en ytterligare fråga som talar för hyfsad stämning inom Alliansen är Nato. Frågan är om det räcker.

En del "trassliga" par lyckas hitta tillbaks till varandra, andra går skilda vägar. Att upprepa att man trivs ihop och vill ha en framtid ihop, men att samtidigt ständigt tjafsa, fungerar i vilket fall inte särskilt bra.

Mer läsning

Annons