Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Medierna har en läxa att göra

Bristande förtroende ökar missnöjesröstandet

Annons

Saklig rapportering? Förtroendet för medier kunde vara bättre.

Mediekonsumenterna misstror journalistiken om invandring.

Det slår Lars Truedson, föreståndare för Institutet för Mediestudier, fast på DN debatt (29/5). Enligt en ny undersökning, utförd av SOM-institutet, sticker invandringsfrågorna ut. Medan förtroendet för svenska medier generellt sett är hyfsat, tror alltså en majoritet att svenska medier inte helt "säger sanningen om samhällsproblem förknippade med invandring". Förtroendet för medierna är högre bland rödgröna sympatisörer, lägre bland borgerliga och allra lägst bland dem som sympatiserar med Sverigedemokraterna.

Frågor om invandring och integration har seglat upp som en av de viktigaste för väljarna. Det är förstås alarmerande att så många inte litar på medierapporteringen. Klyftan mellan verklighetens folk - för att låna tidigare KD-ledaren Göran Hägglunds uttryck - och medierna ökar. Och när den ökar, ökar missnöjesröstandet.

På liknande sätt som när alliansväljare irriterar sig på att public service-rapporteringen kan vara rödfärgad i ekonomiska frågor, irriterar sig uppenbarligen en del väljare på rapporteringen om invandring.

"Kanske tilläts på sina håll något som kanske sågs som en humanistisk grundideologi trumfa konsekvensneutraliteten", skriver Truedsson och nämner även att journalister kanske inte sett problemen komma då de själva i låg grad bor där nyanlända bor. Journalister bor heller inte i de bruksorter där Sverigedemokraterna växer, utan det är just medelklassområden som Södermalm i Stockholm och Majorna i Göteborg som är märkbart "journalisttäta".

I stället för fokus på yttre attribut och "exotiska namn" behöver medier en mångfald av perspektiv.

Truedson skriver att "Det behövs fler Silan och Mohamed och färre Lassar och Jannar". Det är helt riktigt att journalistkårens homogenitet är ett stort problem, men låt mig varna för det ytliga sättet att se på mångfald. Silan och Mohammed kan lika gärna vara uppvuxna i akademikerhem i medelklassområden. Lasse kanske kommer från journalistfattig glesbygd, och Janne är kanske Sveriges bästa journalist på att skildra social orättvisa. I stället för fokus på yttre attribut och "exotiska namn" behöver medier en mångfald av perspektiv.

En del redaktioner tycks onekligen behöva släppa in syre. Så sent som härom veckan tog jag i en paneldiskussion, med andra journalister, upp att jag pratat med ett flertal journalister som berättat att medierapporteringen på deras redaktioner påverkats för att man varit rädd för att gynna Sverigedemokraterna. En namnkunnig journalist sa sig då bli "provocerad" av det jag sa.

Vad sägs om en dos ödmjukhet i stället? Antingen försöker vi förstå dem som vänder oss ryggen, eller så stärker vi förtroendekrisen.

Mer läsning

Annons