Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: ”Sverigebilden” är inte viktigare än verkligheten

Sylvi Listhaug är säkert nöjd

Annons

Norges invandrings- och integrationsminister, Sylvi Listhaug från Fremskrittspartiet, i Rinkeby.

Svenska politiker är märkbart engagerade i frågan om "Sverigebilden". Särskilt känsligt är det om Sveriges rykte tar stryk utomlands. Då höjer våra makthavare sina röster och levererar ljusa motbilder.

Man kan ha åsikter om att Norges migrations- och integrationsminister, Fremskrittspartiets Sylvi Listhaug, åker till svenska Rinkeby. Som regeringsföreträdare kunde hon ha valt ett mer moget sätt att bedriva valkampanj, än att ta till det enkla tricket att blåsa upp en debatt om "svenske tilstander", det vill säga växande bekymmer med segregation och särskilt utsatta områden.

Men de politiska reaktionerna på besöket saknar proportioner. Vår migrationsminister Heléne Fritzon (S) ställde in en träff med Listhaug i sista stund. Man kan fråga sig varför Fritzon tackade ja från början. Att det pågår en valkampanj i Norge kort tid innan norska Stortingsvalet, och att Listhaug vill vinna politiska poäng, kan knappast ha kommit som en överraskning.

Fritzons partikollega Karin Wanngård, ledande politiker i Stockholm, kräver till och med att den norska ministern "ber om ursäkt". I gårdagens Aktuellt sa Wanngård att "så här beter man sig inte", för enligt henne går utvecklingen i Rinkeby åt rätt håll.

Men vänta nu lite.

Det är den svenska polisen som klassar 61 bostadsområden som utsatta, varav 23 klassas som "särskilt utsatta". Rinkeby finns med just bland de "särskilt utsatta". Wanngård hade kunnat ägna sin tv-tid åt att förklara hur kriminaliteten och andra segregationsproblem bekämpas. I stället bemötte hon Listhaugs påståenden med skönmålning. Självklart finns det mycket som är positivt med områden som Rinkeby, men Wanngård och andra makthavare har till uppgift att ta tag i det som inte fungerar.

I gårdagens Aktuellt sa Wanngård att "så här beter man sig inte", för enligt henne går utvecklingen i Rinkeby åt rätt håll. Men vänta nu lite.

Alliansregeringen ägnade sig också åt att bemöta svartmålning, eller kritik, med skönmålning. Det gjordes bland annat genom dåvarande integrationsminister Erik Ullenhags så kallade "toleranssajt", som för snart sex år sedan lanserades på regerings hemsida. I stället för att exempelvis medge att ja, det kostar att nyanlända fastnar i arbetslöshet, tonades problemen ner.

Dåvarande Folkpartiet hade flitigt kritiserat "utanförskapet" - innan partiet fick integrationsministerposten. På liknande sätt har socialdemokrater gått från att i opposition klaga på sakernas tillstånd, till att nu se allt i ett rosa skimmer. Det ger intrycket av att makthavare bryr sig mer om bilden av verkligheten, än av verkligheten. Och det är dömt att misslyckas.

Alternativet till främlingsfientlighet är inte att avfärda befintliga integrationsproblem. Det är tvärtom ett effektivt sätt att hjälpa populister till framgång.

Mer läsning

Annons