Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Tandvård ska inte vara en klassfråga

Rikta insatserna, medelklassen klarar sig ändå

Annons

God tandhälsa? Tandvården kan skilja sig från kommun till kommun.

Få saker skvallrar så tydligt om var på klasstrappan vi befinner oss, som vår tandhälsa. Medan medelklassen borstar tänderna på barnen så fort den första lilla tanden syns till, inte köper hem läsk och inte röker, finns det barn från kulturer där socker inte ses som särskilt farligt. Som barn märkte jag snart att en del vänner och kusiner fick äta sötsaker lite när som helst. Då tyckte man att det var orättvist, i dag är man glad över att man fick en mer "sträng" uppfostran.

Dessa kulturella och sociala skillnader märker tandläkare av redan när små barn sätter sig i tandläkarstolen, skillnader som ofta vi bär med oss genom livet.

Medelklassen bokar in regelbundna kontroller hos tandläkaren, medan många fattiga åker in först när tandvärken slår till. När tandläkaren Bengt Germundsson utvärderade alliansregeringens tandvårdsreform från 2008 kom det fram att var femte svensk aldrig går till tandläkaren, och att många inte gör det av ekonomiska skäl. Sedan finns det förstås människor som ärver sjukdomar som tandlossning, och då kan man råka ut för dyra tandläkarräkningar även om man kämpar på med tandborste, tandtråd och tandläkarbesök.

När VLT och Mittmedia tittar på tandvården för personer med försörjningsstöd visar det sig finnas skillnader i länet. Skinnskatteberg sticker ut med relativt många tandutdragningar. I Arboga och Västerås har det blivit vanligare, medan tandutdragningarna minskat i Surahammar och Kungsör. Det är förstås orättvist om en kommungräns avgör om du ska få gå tandlös eller få en tandkrona insatt. Tandvård ska inte fungera som ett lotteri.

I stället för att göra det "gratis" - gratis är det ju aldrig - med tandvård för alla, är det bättre att hjälpa dem som har det svårt.

En och annan kommun skulle säkert behöva bli bättre på det förebyggande arbetet med bättre tandhälsa. Tidiga insatser får ner antalet utdragna tänder. I andra fall kan man tänka sig att ett betydande ökat antal nya kommuninvånare från andra delar av världen, där tandhälsan generellt sett är sämre, drar upp statistiken.

Länge har det diskuterats om inte tänderna borde ses som en del av den övriga kroppen. Det är en bra fråga, och politiken har på senare år gått i riktning mot ett större offentligt åtagande. Den avgiftsfria tandvården för unga förlängs och vi lär få se fler politiska förslag på området.

Här är det viktigt att insatser riktas mot de grupper som är i störst behov. I stället för att göra det "gratis" - gratis är det ju aldrig - med tandvård för alla, är det bättre att hjälpa dem som har det svårt. Kommuner behöver bättre försöka nå såväl föräldern som inte vet hur skadligt socker är för barnen, som den som undviker tandläkaren för att han eller hon skäms eller är rädd för kostnaden. Medel- och överklassen klarar sig ändå.

Mer läsning

Annons