Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Tiggeriförbud - en enkel lösning på svårt problem

Hur minskar vi utsattheten?

Annons
Många har på senare år kommit hit för att tigga. Foto: Björn Lindgren / TT

Tiggeriförbud, ja eller nej? Allt fler svenskar säger ja, och det gör även många styrande kommunalråd runt om i landet. En ny undersökning från Sveriges Television visar att mer än var fjärde kommun vill införa förbud.

Vi behöver inte blicka längre bort än till våra skandinaviska grannländer för att se hur förbud kan utformas och införas. Men är det rätt? Jag ogillar förbud av principiella skäl: människor måste få lov att sträcka fram en pappmugg eller hand. Risken med ett förbud är att utsattheten bara fortsätter i nya former, även om vi slipper se den.

Men hur mycket kan lilla Sverige ta ansvar för Rumäniens och Bulgariens fattiga? Vi har redan en poliskris, klarar vi av att bekämpa människohandeln med koppling till tiggeriet? Vem ska ansvara för stök och nedskräpning? Och riskeras inte fattigdomen permanentas?

Det är också ofrånkomliga frågor.

I SVT Aktuellt sa Katrineholms kommunalråd Göran Dahlström (S), som länge förespråkat tiggeriförbud, att man har riskerat att få "rasiststämpeln" som politiker (5/4). Att debatten varit svartvit råder det inget tvivel om. För tre år sedan skrev Aftonbladets ledarsida att "organiserat tiggeri är en råtta i pizzan". Innan dess konstaterade tidningen Metros "Viralgranskaren" att påståendet om ligor bakom gatutiggeriet är "FALSKT!".

Genom att helt avfärda problem kopplade till tiggeriet försvårades politiska insatser, men framför allt har "locket på" varit ett svek mot utnyttjade människor som lurats hit och levt i misär. När polisen i vintras exempelvis slog till mot en internationell tiggarliga i Småland hade man hittat en svårt skadad man, misshandlad för att han försökt fly från ligan, i ett dike.

Daniel Färm, chef för S-tankesmedjan Tiden, påminner i en artikel om att arbetarrörelsen traditionellt sett har motsatt sig välgörenhet (SVT, 5/4). Målet måste alltid vara att lyfta människor bort från tiggeri till arbete och självständighet, argumenterar Färm. Utan att förespråka förbud ger han sig på tiggeri som fenomen, och betonar att man bör vara tiggerimotståndare av solidariska skäl med dem som tigger.

Utgångspunkten är bra, om än visionär. Fattigdomen i Europa är svårlöst, oavsett om man väljer att lägga mynt i muggen eller bidra till ideella hjälporganisationer. Men nog behövs nyanserade röster när ytterligare en politisk debatt svänger 180 grader.

Tidigare stod Sverigedemokraterna ensamma om att förespråka förbud, sedan bytte Moderaterna fot och nu säger sig Socialdemokraterna också vilja stoppa tiggeriet. Opinionen har svängt och valet närmar sig onekligen.

Mer läsning

Annons