Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Varken Annie Lööf eller Katerina Janouch förtjänar elaka påhopp

God ton gäller åt alla håll

Annons
Författaren Katerina Janouch kritiseras för att vara elak - och utsätts själv för elakheter. Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX /TT

Hårt tonläge i den politiska debatten är inget nytt. Olof Palme kallade till exempel "propagandisterna" på Svenska arbetsgivareföreningen, numera Svenskt Näringsliv, för ”hatets och illviljans kolportörer”. Och han beskrev en journalist som ”kloakråttan med de gula betarna och den nakna svansen”.

Det är svårt att tänka sig vår nuvarande statsminister Stefan Löfven säga något ens i närheten av det.

Men nog har vi gott om elakheter även i dag. Särskilt märks det på nätet, med dess filterbubblor och snabbhet.

Politiker som sticker ut hakan blir lätt utsatta för hat och påhopp. Riksdagsledamoten Olle Thorell (S) från Surahammar, som flitigt lägger ut videoklipp med politiska budskap, visade häromdagen hur näthatet mot honom kan se ut. Bland kommentarerna syns sådant som "Jävla idiot sosse pack". Givetvis ska man få kritisera politikers inlägg, även med hårda ord, men rena påhopp är bara lågt och onödigt.

De senaste dagarna har Centerpartiets Annie Lööf stått i centrum. Många har, inte minst i borgerligheten, kritiserat partiets stöd till regeringens förslag om att ge en grupp ensamkommande ny chans att stanna.

Författaren Katerina Janouch, som ställer upp i riksdagsvalet för det nya partiet Medborgerlig samling, spred på Twitter snabbt ett montage föreställande en beslöjad Lööf. Janouch skrev intill bilden att "Sharia-Annie har kass kontakt med verkligheten" samt att folk inte vill ha kvar "tusentals vuxna afghaner utan asylskäl i Sverige".

Medborgerlig samlings partiledare Ilan Sadé säger sig ogilla bilden men att man inte - likt exempelvis Moderaterna som fick bort partiets frispråkige Hanif Bali från Twitter - vill hindra kandidaterna att uttrycka sig.

Katerina Janouch angrips även själv ska sägas, som när komikern Kristoffer Appelquist nyligen spred en bild på henne med "Hitlermustasch". Appelquists anhängare jublade och skrattade, Janouch gjorde det inte.

Den politiska debatten i sociala medier påminner dessvärre alltför ofta om en högstadiekorridor med mobbare. Man "ger igen" och missförstår medvetet sina meningsmotståndare. Samma personer som ena sekunden kräver god ton, rusar i nästa sekund reflexmässigt ut för att försvara "sitt lag".

Elakheter är som sagt inget nytt, eller ens begränsat till nätet. Och nog ska inflytelserika personer och makthavare tåla mycket. Men det är trist att viktiga debatter om till exempel migration så ofta präglas av polarisering och trams.

Visst är man fri att tycka att det är bra satir att sätta mustasch eller slöjor på politiska meningsmotståndare. Men hur moget är det på en skala? Och hur konstruktivt är det?

Mer läsning

Annons