Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Vi får stå ut med att se nazister

Utan yttrandefrihet ingen demokrati

Annons

En aktivist från Svenskarnas parti stod för några år sedan på en enkel träback vid hamnen i Visby, höll i mikrofonen och malde på. Vi var inte många åhörare; en handfull nazister, några poliser och en och annan journalist. Övriga Almedalsbesökare var upptagna med annat.

Om det var obehagligt att höra nazister? Ja, självklart. Men vore det bättre om polisen jagat bort extremisterna? Nej.

Frågan om demonstrationsrätten och yttrandefriheten är åter aktuell då Nordiska motståndsrörelsen, NMR, sökt tillstånd att manifestera under årets politikervecka på Gotland. Enligt Expo är det Sveriges farligaste nazistorganisation, och det är ingen slump att många NMR-aktivister är dömda för vålds- eller vapenbrott.

Dessvärre finns det exempel på när polisens arbete med att utreda nazistiska hot och brott har brustit. Och när NMR för några veckor sedan samlades i centrala Västerås gick en av dem hotfullt mot VLT:s reporter på plats och krävde att reportern skulle gå. Polisen behöver närvara och ingripa när nazister hotar, uppviglar eller på annat sätt begår brott. Alltså: polisen måste ta hotet från extremisterna på allvar.

Däremot kan, eller bör, polisen inte neka organisationer eller partier polistillstånd för torgmöten och demonstrationer, på grund av deras åsikter. Det är en demokratisk återvändsgränd.

Vi är med andra ord illa tvungna att stå ut, eftersom alternativen är sämre.

Den engelske filosofen John Stuart Mill hävdade att det är en stöld från mänskligheten att tysta någon, om så en enda person. Mill efterlyste också ödmjukhet hos majoriteten: även de som har fel, kan ha rätt i någon mån. Det får vi inte reda på om vi inte tillåter vissa åsikter.

Mills starkaste argument för yttrandefrihet är förmodligen den att det är bra för oss att tvingas höra andras uppfattningar. När vi får mothugg tvingas vi också försvara det vi tror på, vi blir helt enkelt bättre på att argumentera för vår sak.

Nu kan man förvisso tycka att det inte finns något att diskutera med övertygade nazister. Det är vidare ingen given rättighet att få demonstrationstillstånd i alla lägen. Den frihet nazister inte accepterar för andra utnyttjar de flitigt själva. Men det Mill tog upp är viktigt än i dag. Vidriga åsikter försvinner inte av att vi naggar demokratin i kanten, hur lockande det än kan vara.

Däremot är dessa åsikters existens en påminnelse om att vi som tror på något annat bättre måste få fram våra argument. I stället för att kräva att slippa se nazister behöver vi fundera på hur vi bäst bekämpar deras ideologi. Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla de andra, som Churchill påpekade. Vi är med andra ord illa tvungna att stå ut, eftersom alternativen är sämre.

Mer läsning

Annons