Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Viktigt fokus på hedersförtryck

Synd att ministern gick i stället för att lyssna

Annons
Tjej/kvinna som utsatts för hedersförtryck av sina föräldrar och därför lever under skyddad identitet. Foto: Pontus Lundahl / TT

I går hölls seminariet "Ett jämställt Västmanland" på Västerås Slott. Om jämställdhetsarbete i stort är de flesta överens, men frågan om hedersrelaterat våld och förtryck är laddad.

Landshövding Minoo Aktharzand, som bjudit in till träffen, inledde med att berätta att jämställdhet är ett av länsstyrelsens ansvarsområden. Man tittar på allt från föräldraledighet, kvinnors sjukskrivningstal, mäns våld mot kvinnor till att kvinnor är underrepresenterade som chefer inom näringslivet. Det finns ett jämställdhetsråd och det pågår ett arbete med "jämställdhetsintegrering".

Därefter talade jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) om regeringens arbete. Hon berättade att det tillsätts pengar, att jämställdhet är prioriterat, att vi har fått en ny jämställdhetsmyndighet, att jämställdhetsministern har lyssnat på föreningar som arbetar mot hedersförtryck och att vi har en feministisk regering. Jämställdhet gäller alla, betonade hon.

Allt lät fint och bra. Men samtidigt: utredningen mot barnäktenskap landade inte i totalförbud av äktenskap för minderåriga. Varför nöjer sig ändå regeringen? Den nya jämställdhetsmyndighetens generaldirektör Lena Ag har försvarat könsseparata badtider och viftat bort kritiken (Dagens Nyheter, 8/3 2017). Det är att blunda för hur förlegade värderingar om att inte ens barn ska kunna bada ihop sprids.

Åsa Regnér tog även upp att en utredning görs för att se över stödet till religiösa samfund. Men den leds av Ulf Bjereld, från socialdemokratiska broderskapsrörelsen som länge ägnat sig åt kulturrelativism. I höstas gav regeringen Myndigheten för stöd till trossamfund i uppdrag att bekämpa islamofobi, och nu har vi fått en hemsida där "experter" som Masoud Kamali upprepar att debatten om hedersförtryck demoniserar muslimer.

Om nu hedersförtrycket tas på allvar och ska bekämpas: varför allt detta?

Man lyssnar mer på de krafter som vi rymt ifrån, sa Sara Mohammad.

Det är skillnad på att pliktskyldigt fösa in frågan om hedersförtrycket för att man "måste", och på att ha en tydlig linje om att jämställdhet och mänskliga rättigheter ska gälla alla.

På seminariet fanns många som engagerat jobbar för att hjälpa utsatta, däribland skolkuratorn Issis Melin med utbildningsansvar i dessa frågor. Hon har bland annat hjälpt en flicka - som av sin pappa fördes utomlands för att giftas bort - tillbaka hem till Västerås. I tisdags kunde man i VLT även läsa om frivilligorganisationen Internationell kamp för kvinnors rättigheter som också hjälper hem personer som förts utomlands mot sin vilja. Och Sveriges radio uppmärksammar att Västeråsåklagaren Jessica Wenna står bakom nästan alla åtal mot barnäktenskap i Sverige.

En annan talare på gårdagens seminarium, som på sin tid som minister i alliansregeringen modigt lyfte dessa frågor, var Nyamko Sabuni. Vi behöver en analys om hur hedersförtrycket upprätthålls, påpekade hon, och nämnde beslöjade barn, religiösa friskolor, könsstympning och barnäktenskap. Vi kan inte bara skydda offren och bestraffa förövarna när det gått för långt, utan måste jobba förebyggande, sa Sabuni. Och hon uppmanade alla att våga vara mer progressiva.

Sabuni har, likt Sara Mohammad som leder föreningen "Glöm aldrig Pela och Fadime" och Soheila Fors som grundat föreningen Khatoon, medverkat i boken "Förortens grupp 8" av journalisten Helene Bergman (Beijbom books). På seminariet berättade Mohammad och Fors om sina egna erfarenheter av hedersförtrycket och deras besvikelse på svenska makthavare är tydlig. Utvecklingen har gått åt fel håll sedan jag kom till Sverige, sa Mohammad, och nämnde bland annat att barn könssepareras på badhus. Man lyssnar mer på de krafter som vi rymt ifrån, sa hon.

Soheila Fors berättade om kulturchocken att komma hit från samhällen där religionen och familjen är stark, om hur det är att vara totalt maktlös som misshandlad kvinna i ett nytt land. Fors lever ännu under hot och sa under sitt anförande att det behövs såväl krav som empati för människor som kommer hit: "tyck inte synd om oss, tyck om oss".

Sara Mohammad nämnde skämtsamt att hon tyvärr är en "glädjedödare". Men det måste berättas hur det är att som liten flicka av sin mamma få höra att man ska få leka med sin kompis, men i stället utsättas för smärtsam könsstympning. Utan att förstå maktlösheten, sedvänjorna och värderingarna blir det svårt att bryta dem.

Det var synd att jämställdhetsministern inte stannade kvar för att lyssna på dessa berättelser, utan snabbt skyndade iväg när hon var klar med sitt.

Mer läsning

Annons