Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Vinna eller försvinna, Liberalerna

Gör allt för att få Sabuni att

Annons
Bekymmer, bekymmer. Foto: Henrik Montgomery / TT

I helgen samlas Liberalerna åter i Västerås, denna gång för riksmöte. I höstas fattades politiska ställningstaganden på partikongressen, lansmötet som Liberalerna kallar det. Nu är det dags att kavla upp ärmarna inför valrörelsen, och den blir inte lätt för L.

När man läser förre Folkpartiledaren Lars Leijonborgs memoarer "Kris och framgång" (Ekerlids Förlag) inser man snabbt att det kan vara ett mardrömsuppdrag att styra ett parti som Liberalerna. Det som fungerar utåt - kontroversiella förslag som språkkrav för medborgarskap - skapar lätt slitningar internt.

Nuvarande partiledare har onekligen stöd bland de partiaktiva, Jan Björklund säkrade snabbt sitt stöd när Birgitta Ohlsson härom året utmanade honom på partiledarposten. När partiet samlades på landsmöte i höstas verkade alla på gott humör. Ändå går det uselt i opinionen.

Hade det inte varit för att även Miljöpartiet och Kristdemokraterna känner fyraprocentspärren mot strupen, hade det varit större fokus på Liberalernas katastrofläge inför valet.

Vad är det då som inte fungerar? Skolan är viktig för väljarna. Integrationsfrågan likaså. Det är alltså inget fel på Liberalernas profilfrågor. Och nog behövs det ett socialliberalt perspektiv i allt från skolfrågan till LSS.

L:s problem stavas uddlöshet. Dessutom har konkurrensen hårdnat. I dag, till skillnad mot i valrörelsen 2002, talar även andra partier om vikten av det svenska språket. Socialdemokraterna är för ett mobilförbud i klassrummen, och har - till skillnad mot L:s något mjukare linje att bara stoppa nyetablering - tydlig ställning mot religiösa friskolor. Liberalernas "mellanvägar" sätter inte partiet i centrum för den politiska debatten.

Namnbytet till Liberalerna ter sig också smått obegripligt. Det är inte så att Folkpartiet hade en historia att skämmas för, tvärtom var man med och införde demokratin för ett sekel sedan. Var det Centerpartiets ökade förtroende bland liberalt sinnade som spökade? Är man liberal till innehåll behöver man inte skriva L i pannan.

Med fem månader kvar till valet måste krisinsikten träda in. Det finns partiföreträdare som "syns", Gulan Avci, integrationspolitisk talesperson, är en. Och runt om i kommunerna kämpar L:s politiker tappert mot hedersförtryck och gör annat viktigt. Men det måste till mer.

Partiet borde göra allt för att få tidigare jämställdhets- och integrationsminister Nyamko Sabuni att återvända. Med henne hade valrörelsen kunnat bli riktigt intressant. Nu är varken Sabuni eller Birgitta Ohlsson kvar.

Björklund må sitta säkert och Liberalerna må vara på gott humör, men utan väljare blir det inte särskilt mycket liberalism.

Mer läsning

Annons