Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Yttrandefriheten kräver inte att kommunen rullar ut röda mattan

Arrangera ”Burka Songs 2.0" privat

Annons

Hur mår yttrandefriheten, och vad krävs för den?

Aftonbladet sa tack och hej till Staffan Heimerson efter krönikan "Metoo en häxjakt med drag av Stalins utrensningar". Riksorganisationen för kvinnoorganisationer och tjejjourer, Roks, portade vänsterns Kajsa Ekis Ekman från en konferens om porr och prostitution efter Ekis Ekmans inlägg i den infekterade "transdebatten".

Och nu har Göteborgs kommun ställt in det kritiserade arrangemanget ”Burka Songs 2.0 – Film och samtal”.

Det kan ibland finnas en överdriven rädsla för annorlunda åsikter. Alltför många har lätt för att ropa "förbjud!" eller "ställ in!".

I Sveriges Radios "Godmorgon, världen!" kunde man i går höra ett inslag om hur censuren breder ut sig på brittiska universitet. Enligt en ny undersökning begränsar nio av tio brittiska universitet yttrandefriheten, man förbjuder "sexistiska" popsånger, tabloidtidningar och maskerader för att folk inte ska känna sig "kränkta". Studenter i "safe spaces"-rörelsen stör event med talare som de ogillar.

I Sverige har bland annat Uppsala universitet testat märkning av kurslitteratur, så kallade "trigger warnings", i syfte att varna studenter för "känsligt" material. En återkommande önskan är att få "trygga rum", det vill säga forum utan risk för att möta åsikter man ogillar. Vilken intellektuell fattigdom. Och det på universiteten, där takhöjden borde vara generös.

Men måste tidningar, organisationer, studentföreningar eller kommuner sponsra eller lyfta fram vilka åsikter som helst? Nej.

Göteborgs socialdemokratiska kommunalråd Ann-Sofie Hermansson förklarar på sin blogg varför ”Burka Songs 2.0 – Film och samtal” ställs in. Hon skriver att extrema röster "som försvarat terrorister och avfärdat anti-terrorinsatser mot bland annat IS-krigare" ensidigt skulle leda samtalet. Därmed skulle eventet riskera att krocka med kommunens "värdegrund". Hermansson påpekar att kommunen inte har någon "skyldighet att fungera som arena för extremistiska rörelser".

Det är alltid knepigt att först bjuda in röster, för att sedan vända på klacken. Men principiellt har Hermansson rätt; det är skillnad på att värna yttrandefriheten - den har alla oavsett sina åsikter - och på att kommuner ska rulla ut röda mattan för vilka uppfattningar som helst.

Extremister har kunnat torgföra sina åsikter i Hermanssons stad, men deras yttrandefrihet är så att säga inte hotad för att kommunen inte ger stöd och plattformar. Och yttrandefrihet innebär inte bara rätten att få säga sin mening, det ingår också att få kritik och mothugg.

Mer läsning

Annons