Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Upp till bevis för mer än fluff-fluff-politik, Wallström

Wallströms FN-politik behöver konkretiseras

Annons

Att Margot Wallström (S) arbetar i motvind i FN:s säkerhetsråd ställer höga krav på tydlighet.

Få frågor är så internationellt viktiga som hur vi får slut på en rad krig och konflikter i världen.

Under nyårsaftonen skedde stora förändringar i FN:s säkerhetsråd när medlemsländerna antog ett kritiserat beslut att stötta Ryssland och Turkiets förhandling om vapenvila i Syrien.

Ryssland har tidigare konsekvent har lagt in sitt veto mot fredsförhandlingar. Vad effekterna av att två så makthungriga ledare som Putin och Erdogan på så sätt stärker sitt grepp om Syrien återstår att se.

Syrien är bara ett av flera drabbade krigsdrabbade länder. Konflikter som i Jemen, Kongo och Irak är långt ifrån vägs ände.

I första hand är det en humanitär katastrof för de som drabbas. För de delar av världen som inte är konfliktdrabbade märks krigens förödelse främst genom flyktingströmmarna.

På frågan om hur vi faktiskt får ett slut är det få som kan ge något svar.

Det verkar vara betydligt lättare att diskutera hur migrationsströmmar ska tas emot, eller snarare stoppas, än att rikta kraftfulla insatser mot konflikterna. I längden blir det kortsiktiga tänket kostsamt, inte minst i människoliv.

Enbart i Syrien har fler än 310 000 människor dödats i kriget sedan det startade för fem år sedan.

Mitt i allt detta sitter Sverige i januari med ordförandeklubban i FN:s säkerhetsråd. Den stora frågan i svenska medier sedan Sverige röstades in, med stor majoritet, har varit om vårt land kan göra någon skillnad.

Det är svårt att säga. Vi kämpar utan tvekan i motvind.

Hur Trump, med sitt impulsiva lynne, kan tänkas reagera när han den 20 januari tillträder som president går inte att förutse.

Bland många tänkbara scenarier som kan uppstå finns en överhängande risk att Trump och Putin skapar egna överenskommelser och FN prioriteras bort.

Sverige får helt enkelt göra vad vi kan. För tydligt är att vi blev inröstade i säkerhetsrådet för att stå upp för mänskliga rättigheter, jämställdhet och demokrati.

Det vore en skam om vi då inte ens försöker. Det är inte läge att ducka för isolationistiska strömningar som bara ser till sina egna intressen. Vi behöver vara särskilt tydliga med att ett stopp på alla dessa krig och konflikter ligger i allas intressen.

Utrikesminister Margot Wallström (S) uppgav i gårdagens DN (2/1) vilka områden hon särskilt tänker fokusera på. Hon vill ge den nye generalsekreterare Guterres "en bra start", arbeta konfliktförebyggande, dialoginriktat och för jämställdhet.

Hon har också pekat på att vetorätten måste begränsas, vilket är korrekt, men nästintill omöjligt att få igenom. FN är inget demokratiskt organ, vilket är kontraproduktivt då det ska verka för demokratiska värden.

Wallström har fått kritik för att ägna sig åt signalpolitik som tar fokus från viktigare frågor. Det behöver inte alls vara så att det ena tar ut det andra.

I ett annars högt maktspel behövs ett land och vill skapa bryggor mellan de olika medlemsländerna, men som inte duckar för att betona mänskliga rättigheter.

Nu är det upp till bevis att Wallström inte bara ägnar sig åt fluff-fluff-politik med vaga framtidsvisioner, utan låter den svenska värdegrunden genomsyra konkreta och akuta åtgärder.

Mer läsning

Annons