Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Richard Appelbom: Hur står sig dagens läroböcker om drygt 100 år?

Annons

I släktens sommarstuga hittade jag boken ”Läsebok för folkskolan”, utgiven 1899. Den tillhörde troligen min mormor, född 1893.

Boken är över 1 000 sidor, och nog är det tankeväckande att ta del av vad eleverna skulle lära sig. Även om dåtidens folkskollärare – med rätta – kritiserade språk och ämnesval som väl svårt, är det samtidigt för en nutida läsare imponerande ambitiöst.

En del ligger ännu i tiden. I läseboken beklagas att det (då) finns misstänksamhet mot att äta svamp. Vargens härjningar beskrivs livfullt. Men det framhålls att det är ytterst sällan vargen har angripit människor.

I Västmanland lyfts särskilt Sala silvergruva och Tidö slott fram. Noterbart är att från Västerås ”far man nu för tiden med tåget på halvannan timme till Sala”. (I dag, över 100 år senare, tar det enligt tidtabellen 27 minuter med tåg från Västerås till Sala).

1899 var Sverige i union med Norge och det fanns ingen allmän rösträtt för män och (nästan) ingen rösträtt alls för kvinnor.

Det återspeglas i läseboken. På flera ställen framhålls unionen mellan Sverige och Norge som en stor framgång som har satt slut för århundraden av krig. 1899 var det bara sex år kvar till unionsupplösningen, men om det ökande missnöjet i Norge fick folkskoleeleverna inget veta.

Den dåvarande grundlagen från 1809 lyfts fram som god kompromiss mellan kungligt envälde och ”folkväldets tvedräkt”. Grundlagen gås igenom ordentligt. Genomgående lyfts dock konungens befogenheter fram. Att frågan om allmän rösträtt för kvinnor och män var en växande politisk fråga framgår inte alls.

Kung och tronföljare blev myndiga redan vid 18 år (21 för övriga män och myndiga kvinnor). De som skulle väljas till första kammaren måste ha fyllt 35 år, och för andra kammaren gällde 25 år.

Tryckfrihetsförordningen får utrymme i läroboken, men nästan halva texten handlar om missbruk, såsom hädelse mot Gud. Utbredande av kristendom används som motiv för att västländer ska dominera i Afrika och Kina. Problemen i Latinamerika skylls dock på att det är fel sorts kristendom, det vill säga katolicismen.

I den då kontroversiella frågan om alkohol är texten lång och beskrivande om ”spritdryckernas” nackdelar. Den tar i praktiken ställning för helnykterism, men undviker samtidigt en tydlighet.

Det är minst sagt tydligt att läseboken hade ett ”folkuppfostrande” syfte.

Men samtidigt, har inte överheten i Sverige alltid varit tydlig med vad den anser vara rätt och fel? Hur kommer sådant som i dag har stort genomslag som ”normkritiskt tänkande” och olika ”värdegrunder” att stå sig? Hur kommer dagens läromedel att betraktas om mer än 100 år? Det är värt att fundera över.

Richard Appelbom

Pensionerad politisk redaktör

Richard Appelbom är en av flera fristående krönikörer på ledarsidan. De tar självständig ställning, åsikterna behöver inte sammanfalla med ledarredaktionens.

Anmäl text- och faktafel