Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

50 dog när spanska sjukan slog till i Västanfors

Sommaren 1918 slog spanska sjukan till i Västanfors socken. På bara några månader dog närmare 50 personer i influensan.

Annons
Sjukstuga. Vilhelminahemmet inreddes för att enbart ta emot dem som drabbats hårdast av spanska sjukan.

Vilhelminahemmet inreddes för att ta emot de svåraste fallen.

Personalen arbetade med stor risk för eget liv med att hjälpa de svårast sjuka.

På den tiden bodde cirka 7400 personer i Västanfors socken, som Fagersta hette då. Smittan tros ha nått Västanfors via en soldat som kom hem på permission.

I de trånga bostäderna med undermåliga hygieniska förhållanden spreds smittan lätt och ledde till mycket allvarliga konsekvenser. Sjukhuset Vilhelminahemmet tog emot de sjukaste, dels för att vårda men också för att försöka hindra epidemin från att breda ut sig ännu mer.

Det var svårt att få tag på tillräckligt med sjuksköterskor eftersom flera av dem som vårdade de sjuka själva smittades.

”Det var stor självuppoffring och plikttrohet som visades av anställda och hjälpsköterskor vid fullgörande av sitt svåra och ansträngande värv”, står att läsa i boken Westanfors Fagersta - Från socken till stad.

På sjukhuset arbetade förutom Fagersta bruks egen sjuksköterska, en diakonisköterska, två rödakorssystrar, samt fem hjälpsköterskor.

Men alla sjuka fick inte plats där utan måste vårdas hemma. En kommunalsköterska anställdes för att bistå i arbetet med de drabbade.

Huvudansvarig för vården var provinsialläkaren Henning Sandler, som mötte hundratals smittade. Under tre veckor i september var doktor Sandler bortrest och den unge medicine licentiaten G. Lundblad vikarierade. Han smittades av Spanska sjukan och avled.

Myndigheterna i hela landet agerade nu kraftfullt och utfärdade förbud mot offentliga sammankomster, såsom biograf- och teaterföreställningar, danstillställningar, stormöten med mera. Man stängde även skolorna under närmare en månads tid.

Spanska sjukan nådde sin kulmen i Sverige under oktober 1918 och började sedan sakta ebba ut.

I november samma år var första världskriget slut och Västanforsborna såg fram emot ett bättre liv. Men redan på förvintern 1919 drabbades socknens invånare av hungersnöd. Det var stor brist på livsförnödenheter. Någon potatis fanns inte alls att få tag på och det var även ont om mjölk. Man fick äta det som fanns att tillgå - foderbetor, kålrötter och morötter av dålig kvalite.

Många led svårt av näringsbrist och doktor Sandler fick fick ta mot många fall av matsmältningsrubbningar.

Fagersta bruks ledning beslutade att skänka stora summor pengar för att dels köpa in livsmedel utifrån och dels bygga ett centralkök där arbetarna fick äta bra mat till självkostnadspris.

Eftersom det även var svårt att få tag på alkohol blev hälsan snabbt bättre, framförallt hos den manliga delen av befolkningen.

Henning Sandler gick i pension 1942 efter att ha arbetat 30 år som uppskattad läkare i socknen. Han efterträddes av Ivar Formgren.

Mer läsning

Annons