Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Än i dag kritiseras beslutet om stålverkets nedläggning

I juni för 30 år sedan stängdes stålverket i Fagersta och uppemot 300 man förlorade sina jobb. Än i dag kritiseras nedläggningsbeslutet för att Fagersta var chanslöst från början.

Annons
30 år sedan. Tapphålet i skänken tas upp inför stränggjutningen.

– Vi var dömda på förhand. De här besluten togs långt ovanför våra huvuden, säger Peter Dahlström, som förhandlade för IF Metall i Fagersta på 1980-talet.

Den 28 juni 1985, mitt i blomstrande högkonjunktur, kokades den sista smältan i ljusbågsugnen. Trots att stålverket höll hög klass och hade gott om order så fanns det inte plats för det längre i den svenska stålindustrin.

När det nya stålverket stod klart att tas i bruk 1970 var det en viktig del i ett investeringsprogram som skulle ge Fagersta en tillverkningskedja i världsklass. Fagerstas bruks dåvarande vd Lars Edlund var en av dem som stred för att få igenom investeringen. Och stålverket producerade bra och med hög kvalitet. Från 1970 och fram till nedläggningen 15 år senare tillverkades över en miljon ton stål.

När man 1984 slogs för sin överlevnad låg produktionen på runt 100 000 ton.

I början av 1980-talet tillsatte regeringen specialstålsutredningen under ledning av Televerkets generaldirektör Tony Hagström. Bakgrunden var att det rådde överproduktion av specialstål. En kamp mellan olika produktionsorter och företag började och trots att facken kunde visa att Fagersta stod sig mycket bra i konkurrensen förlorade man.

– Med den kapacitet vi hade så vill jag påstå att vi slog både Degerfors och Avesta med hästlängder. Beskedet om nedläggning var ett dråpslag eftersom vi visste att beslutet togs på felaktiga grunder.

Det var de stora elefanterna som dansade, dels i regeringen men dels satt delar av den svenska eliten inom näringslivet och beslutade om något som de inte begrep ett dugg om, säger Peter Dahlström.

– Hade man sagt det högt då så hade det blivit ett ramaskri, men med facit i hand kanske Jan Stenbeck varit den bästa att driva Fagersta vidare. Han hade ju förmågan att få bra lönsamhet i det han ägnade sig åt.

– Det bästa för Fagersta hade varit att stålfusionen inte hade genomförts utan att de fria marknadskrafterna hade fått råda fullt ut.

Det hade gjort att Nyby-Uddeholm med största säkerhet försvunnit från kartan. Nu fick de istället lån efterskänkta med i storleksordningen

700 miljoner kronor, vilket motsvarar tre miljarder kronor i dagens penningvärde. Så tacka för att de ville ha en fusion, säger Peter Dahlström.

Stålverket ställdes i malpåse och monterades senare ned för att säljas utomlands.

Mer läsning

Annons