Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Annelie minns tiden som volontär med värme

Annelie Spolanders äventyr som volontär i Sydafrika har lämnat henne med mersmak.

Annons
Myser. Annelie Spolander och hunden Zelda myser tillsammans i vårsolen. Bilden togs innan Annelie åkte till Sydafrika.

I slutet av april i år var Annelie med i FP och berättade om sin stundande resa. Hon såg mycket fram emot den och nu när hon kommit hem igen är hon inte besviken över upplevelsen.

– Jag fick jobba med att starta upp barnhemmet, säger hon.

Invigningen var så pass försenad att den inte skedde förrän hon redan kommit hem. Drop-in-centret dit barnen kom för att få bland annat mat var däremot redan i gång.

I mitten av maj fick de reda på att pengarna var slut och att barnen på centret skulle bli utan sina måltider.

Då åkte Annelie och hennes kollegor runt till farmare och restauranger och skaffade fram mat.

Hon berättar att det inte fanns något kylskåp i barnhemmet så varje dag släpade Annelie och de andra volontärerna maten fram och tillbaka från sitt eget boende.

Som sjuksköterska såg Annelie brister i vad barnen fick i sig.

– De äter bara kolhydrater. Vi fick lära dem näringslära.

Annelie hade med sig egna pengar och hennes mamma hade gjort en insamling bland sina bekanta.

– Ingen fick gå in i hennes stuga utan att skänka en slant först, säger Annelie och skrattar.

Pengarna använde hon till att hjälpa till med bland annat maten.

– Det fanns ett dagis på andra sidan gatan. De hade 70 barn. Det enda vi såg i leksaksväg var plastbord och stolar. Barnen fick inte vara ute. Jag tänker lägga mina resterande pengar på det dagiset, säger Annelie med ett leende.

Hon berättar om kulturkrockar gällande allt från rasism och mutor till liftande och tilltal.

– De använder aldrig förnamn. Jag fick heta Ma-Jimmy för att jag var mamma till Jimmy.

Just i området där Annelie jobbade fanns det mycket folk från olika länder, och de allra flesta talade engelska. Men ibland kände hon sig lite uttittad.

– Det var en väldigt speciell känsla när man gick runt i stan och var annorlunda.

Annelie gick ner till kliniken några gånger för att se hur de jobbade där och fick reda på att de inte haft en läkare där på flera månader.

Under sin tid i Sydafrika fick hon uppleva mycket och se en helt annan värld.

– Jag blir varm i hela kroppen. Visst var det hemskt men det är inte så jag ser det. Det var ju busiga barn precis som här hemma. Jag lärde dem att spela brännboll – det tog fem minuter.

Just nu samlar hon pengar för att ordna en ordentlig jul för barnen på barnhemmet och välkomnar donationer från alla som vill vara med och hjälpa.

Till våren hoppas hon kunna göra ännu ett besök till barnhemmet.

– Jag har ju fått en till sak i mitt hjärta. De här barnen!

Servering. Mattanterna, som kallades Ladies, delar ut mat till barnen. Tallrikarna fick barnen sedan diska själva. Foto: Annelie Spolander
På stan. Annelie berättaratt barnen tyckte om att följa med henne ner på stan. Hon beskriver det som att hon hade en svans.
Konstnärligt. Barnen målar barnhemmets väggar.
Glad. Annelie gav sina joggingskor till Tabang innan hon åkte hem. Han blev glad över att slippa springa barfota på den röda lerjorden.
Turist. Annelie reste runt i Sydafrika och tycker att det är ett fantastiskt land som hon gärna besöker igen.
Det var en väldigt speciell känsla när man gick runt i stan och var annorlunda. Annelie Spolander

Mer läsning

Annons