Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Biskopen ser tillbaka på ett spännande år fyllt av glädje

Ett år som biskop har gått för Mikael Mogren. En man med fin syn på sina medmänniskor och med ett milt sinnelag.

Annons
Inte bara biskop. I Mikael Mogrens bok ”Omvänd till verkligheten” skriver han: ”För mig är Maria och Johannes Döparen förebilder. Maria liksom Johannes kunde lyda Gud mer än människor. De som har Johannes Döparen som förebild i vår tid vågar säga ifrån mobbning på skolgårdarna, de anmäler missförhållanden i vården även om de riskerar att förlora sina jobb.”Foto: Maj Karlsson

 – Den 13 september togs jag emot i Västerås.

Han har jobbat mycket med barn och unga. Och att Mikael värnar om uteliggare gör han ingen hemlighet av.

– Det är ingen skillnad på dem och mig. Jag kunde vara en av dem.

För 15 år sedan var Mikael i USA och såg då skillnaden.

– Det var otäckt att det var så nära mellan ett radhus med fin trädgård och att bo på en tidning i en gång- tunnel.

Han värnar också om romerna och har varit och hälsat på dem där de bor när de är här i Sverige.

– Det är ett fattigt folk. Men de tar vara på sig. Det är väldig omsorg mellan dem. Mycket överlevnadskraft.

Under det här året har det också kommit många flyktingar. Något han tycker är bra. Han gör en jämförelse med Bergslagsorten Hälle- fors. Samhället var ganska dött ett tag på grund av befolkningsminskning.

– Nu myllrar det av folk. Utmaningen är att få dem att stanna i Hällefors.

Han nämner flera småorter.

– Sådana som jag kommer från. Hade vi inte haft invandrare hade vi inte kunnat gå ut och äta. Det som är kvällsöppet drivs av nysvenskar.

Det har inte alltid varit självklart att Mikael skulle bli präst. Han minns när han som liten sade till fröken i skolan att han skulle bli bilmekaniker.

– Mycket har varit spännande i livet men när jag kom på att jag ville bli präst, då föll polletten ned. Och jag har inte ångrat mig en enda sekund.

Året som biskop har varit ”jättespännande”.

— Det är så många bra medarbetare, 400 000 medlemmar i Västerås stift.

En stor del av hans tid går åt till att svara på alla brev han får, cirka 40–50 per dag.

– Det går snabbt med mejl men jag skriver också för hand. Det tråkiga är om jag skulle bli borta några dagar. Då är jag dränkt i post.

Han beskriver sig själv som framtidspositiv. Och att han är stolt över Västerås stift sticker han inte under stol med.

– Vår kyrka och vårt samhälle har en enorm framtidstyngd.

Västerås stift är till ytan lika stort som Nederländerna och har skiftande landskap. I boken ”Omvänd till verklighet” skriver han: ”Här är hemtamt och välbekant och samtidigt främmande.”

Högst upp i norr är det kalfjäll.

– Det är så annorlunda att vara uppe på kalfjället och vara renskötare än att bo här i Västerås och pendla till Stockholm. Eller att jobba i hemtjänsten och bo i Kungsör. Det är ett helt annat liv.

6 september 2015. Mikael Mogren vigs till biskop i Västerås stift. Här tillsammans med biskop Carlos Matsinhe från Moçambique (till vänster) och Benson Bagonza från Tanzania. Foto: Julia Löndal Jonsson

Mer läsning

Annons