Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Björnjakt i Kanada och djuphavsfiske i Stilla havet

Tretton kilometer från Kolsva, tretton kilometer till Färna. En sjö, en by och några bofasta. En av dem är Bo Rölskog.

Annons
I  pappas fotospår. Bo Rölskog, snart 80, har visserligen bott i Rölö ett helt liv, men rest mycket och sett stora delar av världen.  På väggen sitter minnen från många jakter i Sverige och utomlands.

Byn tillhör Skinnskattebergs kommun, men de boende vill höra till Kolsva. Bo har naturligtvis försökt, dock utan att lyckas. Det är sådan han är, han finner sig inte stilla- tigande i beslut som han inte förstår nyttan av.

Som fyraåring kom Bo med föräldrar och lillasyster från Yllesta i Kolbäck till gården i Rölö.

– Här fanns ingen väg, ingen elektricitet och inga leksaker. Men jag minns aldrig att jag hade tråkigt.

Från Rölö har Bo utgått och hit har han alltid återvänt, till gården omgiven av skog och med en fantastisk utsikt över sjön.

Under några år bodde han i Jokkmokk som jägmästarassistent, just nyutexaminerad civiljägmästare från Skogshögskolan i Stockholm och snart nygift med Västeråsflickan Ingalill. De tog namnet Rölskog, en händelse med en egen historia.

– På Skogshögskolan fanns en annan elev som hette precis som jag, Bo Pettersson. Vi singlade slant om vem av oss som skulle byta namn. Det blev jag och eftersom jag saknar mellannamn, ansökte vi om ett nytt efternamn.

Bo visste redan som barn att han ville bli jägmästare som fadern. 1958 blev han uttagen som en av 30 elever av cirka 300 sökanden till utbildningen, och tillbringade fem år i skolbänken.

Han hade arbetat med flottning och kolning i norr, gjort praktik i Malingsbo och Garpenberg och fått extra poäng för en allsidig och väl meriterad praktik.

Sedan den dagen har det handlat om skogen. Inte bara den egna över vidsträckta områden, utan även om andras. Han har varit jaktledare i de kanadensiska skogarna och njutit av anblicken av en svartbjörnshona med två fjolårsungar. Han har fällt tre vuxna björnar med endast tre skott, varit testjägare för den turkiska staten tillsammans med Bo Thelander, tidigare riksjaktvårdskonsulent, och gjort mycket, mycket annat.

Han har kunskaper om djuphavsfiske, har rest och sett stora delar av världen, jagat från norr till söder i Sverige och kan varenda bit av sin egen skog.

Plötsligt tystnar han och fäster blicken på något utanför fönstret.

– Det var länge sedan vi såg en räv här, säger han och följer rävens rörelser.

Samtalet glider in på hundar, av den jagande sorten förstås. Stövare, gråhund och strävhårstaxar har funnits på gården. Taxtikarna har lämnat en kull var.

– Jag minns en av valparna speciellt, Pigge, som jag fick hjälpa till världen. Han var minst i kullen men blev en otroligt bra jakthund.

Bo har dömt drevprov och meriterat sina jakthundar. Och tycker att den roligaste jakten ändå är harjakten med bössa och hund.

jaktTrofé. En av de svartbjörnar som Bo har fällt på jakt i Kanada.

Mer läsning

Annons