Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Carl Åkerberg var flitig när det gällde bygdens historia

Carl Åkerberg har betytt mer än någon annan för att Fagerstas historia finns nedskriven. Han ägnade en stor del av sitt liv åt att forska om hembygden, samtidigt som han arbetade som både bankkamrer och journalist.

Annons
Hans arbete säkrat. Carl Åkerbergs forskningsarbete finns numera bevarat i ett brandsäkert arkiv i gamla brukskontoret.

Carl Åkerberg föddes 1876 i Västervåla. När han var ett år gammal flyttade familjen till Wittorpet i Norberg där de fick bruka ett litet torp med några djur.

Men eftersom det spökade i torpet ville inte Carls mor bo kvar där så 1881 gick flyttlasset till Meling i Västanfors.

Carl lärde sig läsa långt innan han började skolan, som varade i endast fyra år för de flesta på den tiden. Han hade en naturlig fallenhet för det skrivna språket. I en intervju som gjordes till Carls 70-årsdag 1946 berättade han att han var helt okunnig i språklära, det var känslan som fick bestämma hur han skulle uttrycka sig i skrift.

Ändå blev han en skicklig skribent och den viktigaste hembygdsforskaren i Fagerstas historia.

Carl, som hade sju syskon, började arbeta extra i Melings gruvbackar vid endast sju års ålder och blev senare anställd som trådsynargesäll, slagg- och tackjärnskörare samt dyskjutare.

Timpenningen var 13 öre.

Han jobbade med lite av varje i sin ungdom, bland annat med att hålla räls ren från snö. Arbetsdagen började klockan 06 och slutade ofta inte förrän 13 timmar senare. Kring sekelskiftet var Carl stenhuggare och tillsammans med en arbetskamrat byggde han murarna på båda sidor om kanalen nedanför gamla kraftstationen i Västanfors. Han var också anställd på Melings bryggeri.

Carl Åkerberg värdesatte friheten att få bestämma över sin tillvaro och ville sällan stanna särskilt länge på en arbetsplats.

1910 bytte han bana till journalistiken då han blev ortsombud för tidningen Bergslagsbladet.

Han besökte ofta kyrkoherde Södergren som bjöd på kaffe tre gånger om dagen. Prästen gillade Bergslagsbladet ”för det goda papperets skull när jag går på huset”, som han uttryckte det.

Artikelserien Hollingers bygdebrev blev väldigt uppskattad av läsarna, som inte visste att det var Carl Åkerberg som skrev under pseudonym.

Tidningen fick många fler prenumeranter tack vare Carl Åkerbergs artiklar.

Carl ville lära sig allt om sin hembygd. Han lånade böcker skrivna på bygdemål från landsarkivet och satt ofta uppe på nätterna och antecknade för att hinna med allt innan böckerna skulle lämnas tillbaka.

Han ägnade nästan hela sin vakna fritid till hembygdsforskning, och tog bland annat initiativ till att gå ut i skogarna och leta fram de igenvuxna kolerakyrkogårdarna. Han gav sig inte förrän han lyckats.

Efter första världskrigets slut övertalades Carl Åkerberg att bli kamrer för Allmänna Sparbankens kontor i Västanfors, samtidigt som han jobbade som journalist på kvällar och helger. En gång satt han och skrev i 26 timmar.

Carl Åkerberg förblev ungkarl i hela sitt liv. Han dog 1947 och skänkte hela sin samling till Västanfors kyrkas arkiv.

Han lämnade efter sig handskrivna berättelser om en lång rad personer, liksom släktkrönikor, dokument om gruvdriften och hyttor, om brukens historia genom tiderna, och mycket annat som hänt i trakten.

Åtskilliga historieintresserade och släktforskare har besökt arkivet för att ta del av Carl Åkerbergs livsverk.

Elisabeth Strömberg i Västanfors hembygdsförening lovordar Carl Åkerbergs arbete.

– Han lämnade ett otroligt fint arbete efter sig och har betytt oerhört mycket för bygden. Är det något man söker efter om äldre tider så går man till hans arkiv, säger hon.

Elisabeth kostaterar att han ägnade större delen av sin fritid åt hembygdsforskning och att skriva ned berättelser.

– Han hade inte ens tid att bilda familj. Han levde för hembygdsföreningen och traktens historia.

Mer läsning

Annons