Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför blev Fagersta deras nya hemstad

Bruksmuseét anordnar olika temakvällar där bruksepoken och samhället från förr diskuteras. I tisdags berättade tre herrar om sin inflyttning till stålstaden. Dessa träffar bidrager till ett levande museum.

Annons

Bosse Axelssson, Kalle Sandkvist och Kurt Larnhed var kvällens huvudpersoner. Olika orsaker fanns för att de blev Fagerstabor. I de flesta fall var det arbetstillfällena på bruket som lockade. Bosse Axelsson hade inte tänkt sig att bli Fagerstabo, han förälskade sig i Ulla-Karin Westberg från Västanfors.

– Jag föddes i en liten by som heter Sigislaryd i Småland, berättar han. Byn ligger vid vägs ände. Ibland kunde vi höra en hund skälla lite längre bort och förstod då att det fanns grannar. En rofylld tillvaro där glasbruken var den givna arbetsplatsen.

–Jag fick ett vagt löfte av Ulla-Karin att hon kunde tänka sig flytta, men jag insåg efter några år att en inbiten Västanforsflicka flyttar man inte så lätt på.

Bosse rotade sig i staden och fick många spännande uppdrag inom både idrotten, politiken och nykterhetsrörelsen.

– Uppförandet av den nya Sveasalongen hör till guldkornen på min minnespalett, säger Bosse. Det gamla huset byggdes 1949 och hade tjänat ut. Det var IOGT-NTO:s föreningshus som också inrymde en anrik biosalong. Mannen som var med vid tillkomsten av huset hette Tage Westberg.

–Tage Westberg blev min svärfar och att jag sextiosju år senare skulle medverka i tillkomsten av den nya Sveasalongen kändes som om ödet haft ett finger med i spelet, säger Bosse.

Kurt Larnhed flyttade som ung grabb med familjen till Fagersta.

–Vi bodde trehundrade meter norr om polcirkeln i byn Naisjärv i Överkalix kommun, berättar Kurt.

Det var dåligt med arbetstillfällen men genom bekanta hade hans pappa fått vetskap om att i Fagersta fanns det gott om industrijobb. Men han var tveksam att ta steget och lämna hembygden. Kurts mamma ville gärna flytta söderut och gjorde påtryckningar.

–Efter fyrtiofem dagar bestämde sig pappa och då blev det bråttom, minns Kurt.

Den 9 maj 1950 flyttade familjen in i huset på Dalavägen 76 som de delade med tre andra familjer. Bostadsytan var ett stort kök och ett större rum samt en liten kammare där det inte fanns värme.

–Jag minns att det var en jäkla massa ungar i området, säger Kurt. Jag hade fyra syskon och de flesta familjerna hade många barn, så kompisar saknades inte. Slaggtippen var en häftig lekplats och så samlade vi skrot som Ekmans skrotfirma köpte. Det var krig i Korea och småskrotet gav extra fickpengar.

Nästa bostad för familjen blev det nybyggda Stjärnhuset i Kolarbyn, det första huset med hiss i Fagersta. En attraktion för kompisarna i området.

Kurts arbetsplats blev laboratoriet på Fagersta bruk under många år.

I dag bor han med familjen i Sollentuna där han fortsatte att jobba med stål fram till pensionen.

Ytterligare en norrlänning tog till orda, Kalle Sandkvist, ett välkänt ansikte i Fagersta. Fram till tolvårsåldern bodde Kalle i byn Hedenäset i Tornedalen. I tisdagskväll presenterade han sig på sitt modersmål, meänkieli

–Idag är det ett minoritetsspråk, förklarade han.

Kalles berättelse om kyrkklockan i Hedenäset var intressant att höra.

Under ofredsår på 1700-talet brändes kyrkan ner av ryssar. De tog också med sig den stora kyrkklockan.

I slutet av 1800-talet gjorde en finländare en resa till Ryssland och besökte då ett ryskt slott. Han imponerades av kyrkklockan i slottskapellet och studerade den närmare. Han såg då inskriptionen på finska och årtalet 1686 ingraverat.

Hemkommen till Finland skrev han tidningsartikel om klockan och den lästes av en Hedenäsetbo. Landshövdingen skrev till den ryske slottsägaren och bad att få klockan tillbaka. År 1885 kom den med ett ångfartyg till Haparanda och idag sitter den på plats i den nya kyrkan i Hedenäset.

År 1951 kom Kalle till Fagersta och började i fjärde klass. Idrotten betydde mycket för honom. Arbetsplatsen efter skolan blev datakontoret.

Stålpojkarna blev Kalles klubb och han skördade stora framgångar på brottarmattan. Seniormästare och Nordisk mästare år 1966 är fina minnen.

Peter Nyblom avslutade kvällen med att visa ett axplock foton av människor som arbetat inom bruket.

Mer läsning

Annons