Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De har skrivit en bok om Östra Karelen

Jarmo och Seija Vuorinen ville veta mer om fortsättningskriget som deras fäder stred i och började därför söka fakta. Nu har de samlat allt i en egenskriven bok.

Annons

Fagersta. År 1944, när Jarmo Vuorinen var åtta år fick han beskedet att hans far hade stupat i samband med fortsättningskriget. Fram till för drygt 16 år sedan har Jarmo gått ovetande om vad som egentligen hände hans far. Tillsammans med sin fru Seija har Jarmo nu skrivit en bok om kriget och även fått svar på vad det var som hände.

År 1939 tvingades 400 000 finländare fly från sina hem kring sjön Ladoga då ryssarna gjorde intrång under ledning av diktatorn Josef Stalin.

Vinterkriget pågick under två år och det område som tidigare hade tillhört Finland var nu rysk mark, Östra Karelen.

När man trodde att kriget hade nått sitt slut började finländarna att återvända till sina gamla hem i finska Östra Karelen, men Stalin hade andra planer.

stalin tvångsförflyttade i stället ukrainare och vitryssar till det övergivna området för att undvika att ryssarna skulle behöva bo allt för nära den nya finska gränsen.

– Och de (ukrainare och vitryssar) levde med förhoppningarna att få återvända till sina hemtrakter och hade inget intresse av att bygga sig en framtid här. Staten bestämde över deras liv och en djup depression spred passivitet. Området är än i dag helt förfallet, säger Jarmo Vuorinen.

Det var förra året som Jarmo och hans fru Seija bestämde sig för att besöka dessa platser kring sjön Ladoga. Dels för sin egen skull, dels för att deras barn i sin tur ska kunna få sig en bild av vad som skedde.

– När man blir äldre vill man veta mer om sina rötter. Det är en av anledningarna till att vi valde att skriva den här boken, säger Seija.

Jarmo hade innan resan samlat på sig information och tagit kontakt med en man som sa sig ha varit den sista som såg Aarne Vuorinen, Jarmos far.

Han berättade att Aarne hade blivit skjuten av ett ryskt attackplan.

Hur var det att få det slutgiltiga beskedet efter så många år?

– Det kändes skönt att få ett avslut. Jag tänkte som liten att han kanske kommer tillbaka, kanske är han inte död utan blivit tillfångatagen av ryssarna. Det var skönt att få se platsen som pappa befann sig vid när han dog och veta vad som egentligen hände. Mer än så behöver jag inte veta, säger Jarmo.

Även Seijas far var med och stred i vinterkriget och fortsättningskriget, men klarade sig undan ryssarnas attacker. Och Seija kom som tvååring till Sverige tillsammans med många andra så kallade krigsbarn. Hon återvände till Finland som sexåring men hennes syskon valde att stanna kvar hon fosterföräldrarna i Sverige.

Det var år 1958 som Jarmo och Seija träffades i staden Tavastehus. De träffades då Seija gick lärarutbildningen där och Jarmo kom till staden som liten efter evakueringen från hans hemstad Villmanstrand.

Det var stor efterfrågan på lärare under 50-och början av 60-talet eftersom många barn föddes i samband med kriget.

– När männen kom hem från striderna blev det nog så att många barn kom till, skrattar Jarmo.

Läs hela artikeln i måndagens papperstidning eller köp e-tidningen.

Mer läsning

Annons