Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En barndomsdröm som blev verklighet för Siv

I dag firar sagotanten Siv Thomas sin 85-årsdag. De första barn som var med i hennes sagostunder har nu egna småttingar.

Annons
Ända sedan Siv Thomas var en liten flicka har hon drömt om att bo i ett stort hus. Den drömmen besannades när familjen köpte det gamla Gästgiveriet för fyrtio år sedan. ”Jag älskar det här huset”, säger hon

När Siv var liten flicka hemma i Uppsala lärde hon sig läsa ur Elsa Beskows ABC-bok, Vill du läsa. I den fanns en liten läsövning som hette Lisas dröm. Lisa drömde om ett stort hus och många barn när hon blev stor.

– Så vill jag också ha det, tänkte Siv, och döpte om berättelsen till Sivs dröm.

Makarna Sten och Siv Thomas flyttade till Fagersta i slutet av sextiotalet. Efter några år såg Siv att det gamla gästgiveriet i Västanfors var till salu.

– Vi åkte och tittade på det, berättar Siv. Det var ett jättestort, gammalt hus i dåligt skick och Sten var inte lika entusiastisk som jag. En död råtta i hallen avskräckte mig inte heller. Det var ju precis som i Lisas dröm i ABC-boken!

Det har nu gått fyrtio år sedan huset blev i familjen Thomas ägo.

Huset var byggt mellan åren 1864-67 och hade en lång historia. Det var först en skjutsstation, där man rastade sina hästar efter långa färder på landsvägen. Sedan blev det gästgiveri där många par firat bröllop. Siv har hittat en faktura på ett bröllop som ägt rum där år 1937.

För tjugosju gäster fick brudparet punga ut med etthundrafyrtioen kronor. Det var en trerättersmiddag med efterföljande dans i salongen på andra våningen.

– Jag älskar fortfarande det här huset, säger Siv. Här finns plats för min dockverkstad och många goda vänner. Det är ett vänligt hus fyllt av minnen som jag vill ha nära mig.

Stadsdelen Västanfors är inte densamma som förr. Affärsgatan är borta och med den alla fina småbutiker. Det genuina har försvunnit.

Siv känner sig aldrig ensam, ständigt har hon något på gång. Öppnar man dörren till dockverkstaden träffar man på sömnige Sune, Krakel Spektakel och Sipa, lipa, lakritspipa, alla dockor som kommit fram ur Lennart Hellsings fantasi.

Författaren Lennart Hellsing är god vän till Siv. Han är född i ett hus i närheten och kommer ihåg att han som liten dansade kring julgranen i Sivs hus, som då var gästgiveri.

När biblioteket i Västanfors flyttades till stationshuset tyckte dåvarande kulturchefen John Björklund att det skulle få heta Lennart Hellsingbiblioteket, eftersom författaren växt upp i Västanfors. Siv gjorde sagofigurerna med anknytning till hans sagor och de blev ett omtyckt blickfång i lokalen. Lennart Hellsing var själv med på invigningen och var glad åt att hans namn fick leva vidare i Västanfors.

– Det var ett mysigt bibliotek, berättar Siv. Då och då hade vi en speciell gäst som läste och berättade sagor.

Stationshuset levde upp och hade nytta av verksamheten. Men efter ett par år kom dråpslaget att biblioteket skulle läggas ned. Insändare skrevs, men det hjälpte föga. För få låntagare, tyckte kommunen. Men de glömde att räkna barnen.

– Vi Västanforsbor tyckte att vi blev illa behandlade, säger Siv. Så efter fyra år tog jag min Krakel Spektakel och Kusin Vitamin under armen och bar hem dem till mitt hus. Det svider än i hjärtat.

Men Sivs fantasi flödar ännu och fortfarande föds dockfigurer i verkstaden. Då och då kommer en barngrupp för att leka och lyssna på en saga. All ny teknik i deras värld kan inte ersätta den sagostund som i ögonblicket berättas bara för dem av Siv.

Födelsedagen den vill Siv fira hemma i Västanfors bland sina vänner.

Mer läsning

Annons