Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En dalkarl med rötter i Fagersta

Under sommaren kommer hembygdsföreningen att hedra minnet av Rune Lindström. Han skulle i år ha fyllt 100 år. Som författare, konstnär och skådespelare har han gjort sig känd i hela landet.

Annons
Filminspelning. Bilden är tagen vid Rudgruvan i Semla i samband med inspelningen av filmen Stålet och arbetets stad 1943. Från vänster, Arne Lagercrantz, filmfotograf, och Rune Lindström.

Det är många berömda personer som växt upp i Fagersta och satt sitt namn på kändiskartan. Men först ut var författaren, konstnären och målaren Rune Lindström som i år skulle ha fyllt 100 år.

Trots att han flyttade till Leksand i unga år, så betydde Fagersta mycket för honom. De gamla smederna, sotet från bruket och slitet för brödfödan formade hans tänkesätt och värderingar på livet.

Han var enda barn till bruksarbetaren Anton Lindström och hans hustru Hildur. Alla sina skolår gick Rune i Risbroskolan. Skolkamraterna beundrade honom för att han tecknade och målade så bra. Han berättade spännande historier och kunde till kompisarnas förtjusning vifta på öronen. Men det var inte det som gjorde avtryck i karriären. Pappa Anton märkte att sonen hade ett gott läshuvud. Han borde kostas på tyckte han, men det var ju inte vanligt att arbetarbarn hade råd att studera på den tiden.

Det väcktes en viss avund på hemorten när Rune fick fortsätta i realskolan och sedan ta studentexamen vid Södra latin i Stockholm.

Nog kunde väl Fagersta duga åt honom också, tyckte somliga.

Men Rune ville studera vidare och fick då tjäna ihop egna pengar. Han försörjde sig på att teckna och skriva tidningsartiklar. Tidvis var han medarbetare i Västanfors-Fagersta tidning som började ges ut 1938. Han vikarierade för redaktören, som arbetade med en bok.

Rune funderade på vilken yrkesväg han skulle välja. Hemma i Fagersta hade han beundrat kyrkoherde Sven Sundberg och prästyrket lät lockande. År 1939 började han läsa till präst i Uppsala.

I sin kandidatuppsats hade han skrivit om folktro och skrönor i Bergslagen och Dalarna. Leksandsbygden var bekant för honom sedan barndomen, då han följt föräldrarna och hälsat på bekanta.

När han läste i Gamla testamentet om lagen och profeterna började han skriva. Han drog sig då till minnes om ett möte med en dalkarl. På frågan vad han tänkte om livet efter detta fick han svaret.

– Ä blir föll te gå te nå långväga fäbodar, sade han.

Mannens naturliga svar gav Rune inspiration att i dalmålningens enkla form skriva, Ett spel om en väg som till Himla bär.

Himlaspelet skrevs på vers och består av sex tavlor som handlar om drängen Mats Erssons vandring till Vår Herre.

I år är det sjuttiofem år sedan Himlaspelet hade premiär i Leksand.

Himlaspelet blev också film 1942 och i december samma år var det premiär på Folkets husbiografen i Fagersta.

Det blev ett gripande ögonblick när Rune inför sina föräldrar och barndomskamrater framförde ett tack till hembygden. Det var ju till Folkets hus han ofta följt pappa Anton som spelade fiol till stumfilmerna.

Men Rune blev aldrig präst, Himlaspelet kom emellan. Rune skrev en hel del filmmanus, regisserade och medverkade i flera svenska filmer som skådespelare.

–Allt jag gör, det gör jag för att det ska finnas kvar och då blir jag en förmedlande länk, sade Rune i en intervju.

Rune avled 1973 endast 57 år gammal.

I Rune Lindström museet på hembygdsgården kan besökaren slå sig ned i lugn och bläddra i välfyllda pärmar med text och foton från ett långt konstnärsliv.

Målningar. År 1934 målade Rune dessa kurbitsar direkt på den putsade väggen i prästgårdens bakstuga. Han inspirerades av Karlfeldts dikt, Dalmålningar. De överfördes på väv 1978 och placerades i församlingshemmet Lindgården. De räddades i sista stund när Lindgården ödelades av brand. Men de är märkta av rök och vatten.

Mer läsning

Annons