Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Birger har många fina minnen från sin barndom

I år har Birger Nordfeldt bott i Fagersta i tio år, men det är inte det enda han firar. I morgon fyller han nämligen 85 år.

Annons
Fyller år. Birger Nordfeldt firar sin 85-årsdag i morgon. Foto: Veronique Slottberg

Birger är född med efternamnet Andersson, men hans äldsta bror tyckte att namnet var för vanligt.

– Han övertog Nordfeldt från mormor och morfar. Då fick vi andra bröder hänga på. Jag har nästan glömt bort att jag hette Andersson från början, säger han.

I morgon firar Birger sin 85:e födelsedag.

– Jo, jag brukar räkna ringarna om morgnarna när jag rakar mig. Men det stämmer inte, jag kommer inte upp i 85, säger han med ett skratt.

Exakt hur han ska fira vet han inte, men att släktingar och vänner ska höra av sig har han räknat med.

– Ja, och Maryannes släktingar förstås.

Maryanne är Birgers förlovade. De träffas så ofta de kan.

– När jag har varit hemma en vecka ensam börjar man fundera på om man ska ta en sväng. Hon bor utanför Uppsala. Det går åt mycket bensinpengar, vet du.

Birger berättar att han hade en stor fest när han fyllde 80, men nu vill han ta det lugnt. Han har inte heller önskat sig något speciellt i present.

– Nej jag tycker jag har det mesta. Allt utom eländet. Det tråkiga i den här åldern är att vännerna försvinner. Jag har två stycken kvar i min ålder. Vi träffas ibland och tar en stänkare som man säger.

Birger är född och uppvuxen i Stockholm men han tillbringade många semestrar i mormor och morfars sommarstuga i Vad. När hans fru gick bort för några år sedan blev huset i Stockholm för stort och han bestämde sig för att flytta till Fagersta. Han trivs bra här men minns uppväxten i huvudstaden med värme.

Han berättar att han hade nära till folkskolan och kunde gå hem på frukostrasten.

– Jag tyckte det var konstigt att de andra inte gjorde det.

Familjen bodde strax ovanför idrottsplatsen. Birger berättar att de sprang mycket.

– Jag tyckte jag sprang så fort på 60 meter. Det var så långt man sprang då. En gång skulle jag slå rekord, men jag blev omsprungen så det brakade om det. Då slutade jag springa 60 meter.

När han gick i sexan fick han börja lära sig engelska.

– Det har jag haft glädje av, säger han och berättar om alla resorna han gjort till bland annat England.

Förutom engelsklektionerna tyckte han mycket om musik. Musikläraren lät dem sjunga och testade dem. Han var kantor och 27 av 30 i klassen kom med i Engelbrekts gosskör.

– Där var man med och sjöng.

Han minns speciellt när de sjöng Sebastian Bachs Matteuspassionen.

– Det var en fantastisk upplevelse!

Musiken är något som alltid funnits kvar hos Birger. Speciellt mycket tycker han om musik som han kan dansa till, då handlade det om storbandsjazz, en favorit än i dag. Och han tycker fortfarande om dans.

– Oh ja! Det gör jag än i dag. Men jag är inte så säker på benen längre så jag kan inte göra trollerierna, säger han och visar hur han brukade snurra runt tjejerna i sin ungdom.

Ett tag spelade han gitarr och han tyckte att han skulle lära sig mer, men så blev det inte.

Efter skolgången började Birger som lärling på Electrolux samtidigt som han gick på Stockholms stads tekniska aftonskola.

På Electrolux tyckte de då att han skulle börja på laboratoriet.

– Så då gjorde jag det, och så knallade det på.

Birger fick bland annat rita verktyg.

– Det var intressant och där fanns fina gubbar.

Birgers bror jobbade på samma företag, men blev stationerad i Brasilien. Birger åkte såklart och hälsade på, men inom jobbet fick han nöja sig med att resa inom Europa. England, Frankrike, Italien, Norge, Danmark och Belgien är några av länderna han besökt.

Nu funderar han och Maryanne på om det kanske inte är dags för att besöka England igen.

Mer läsning

Annons