Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Birgitta önskar att hon hade mer tid för hästarna

Mellan jobbet på Arbetsförmedlingen och kärleken till hästarna blir det inte mycket tid över för Birgitta Haals att ta det lugnt. Men i helgen får hon göra precis som hon vill. Då fyller hon nämligen 60 år.

Annons
Birgitta Haals älskar sina hästar. Stona Gidja och Gledi har hon hemma i hagen, men hon har ytterligare två hästar på en annan gård som ligger i närheten.

Sensommaren bjuder på strålande sol långt in på eftermiddagen. Birgitta har precis kommit hem från jobbet som hon älskar. Hon går raka vägen till islandshästarna i hagen.

– När jag fyllde 40 fick jag nog en 40-årskris och började med hästarna, säger Birgitta med ett skratt.

Hon började långsamt, men ju mer tid som gick desto mer förälskad blev hon i hästarna. Nu har hon fyra hästar. Två står hemma i hagen och två står på ett stall en bit bort.

Men att börja med hästar var inte en självklarhet.

– Jag har aldrig varit intresserad av hästar. Jag var livrädd för hästar.

Nu är det en helt annan historia, och Birgitta skulle aldrig drömma om att inte ha sina hästar nära sig.

På söndag, den 25 augusti, är det en stor dag. Då fyller Birgitta 60 år.

– Jag känner mig inte som en 60-åring. Det låter väldigt gammalt. Jag tycker inte att jag är riktigt där än.

Men åldern är inget som bekymrar Birgitta. Hon ser fram emot en mysig fest med gott sällskap i helgen.

Med ett leende förklarar hon att det är bättre att ha en stor fest på dagen, än att rymma iväg. Annars finns ju risken att bli grattad av eftersläntrare flera veckor efter.

Tillsammans med maken flyttade Birgitta till gården år 1981. I princip allt var i dåligt skick och paret fick renovera nästintill hela gården för att få till sitt drömhus.

– Vi började från grunden. Jag tycker det är roligt att göra om det som man själv vill.

Birgitta kommer ursprungligen från Viksberg. Hon växte upp tillsammans med sju bröder och en syster. Av nio barn var Birgitta tredje yngst, och det var inte alltid lätt.

– Det var lite svårt att ta sig fram ibland.

Men det hade även sina fördelar att ha många syskon.

– Vi behövde egentligen inga kompisar, vi var ju ett gäng ändå.

Ändå kände Birgitta tidigt att hon ville komma från hemmet och bli mer självständig.

Hennes första jobb var som barnflicka, och sedan dess har det rullat på. Ibland hade hon två jobb samtidigt. Nu har hon sedan 16 år tillbaka jobbat på Arbetsförmedlingen på Sius.

– Det är jättekul tycker jag, säger Birgitta.

Hon kommer fortsätta jobba så länge hon orkar. Men hon påpekar också att hon önskar att hon hade mer tid för hästarna.

– Man är trött efter en lång arbetsdag. Tiden räcker aldrig till. Så är det för alla.

Mer läsning

Annons