Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kerstin lever för Norbergs nya närradio

Kerstin Brandt är en eldsjäl i dess sanna bemärkelse. Hon andas och lever för närradion i Norberg. Till och med när hon nu fyller 80 ska hon sitta i studion och sända musik i etern.

Annons
Här trivs hon bäst. Med hörlurarna på huvudet och händerna på kontrollerna mår Kerstin bäst. Det är i studion hon får levnadskraft.

Kerstin är född i Garpenberg år 1934. När hon var fem år flyttade familjen till Norn.

– Vad vi inte visste var att vi flyttade till ett spökhus, säger hon med ett lurigt leende.

– Nej, spöken finns inte säger de.

Hon berättar om när familjen hade knytkalas hemma i huset. Det var fullt med folk och tjo och tjim både i vardagsrummet och köket. I ett annat rum satt Kerstins far och hans vänner och spelade musik.

– Då hörde vi fotsteg ovanför köket. Det lät så otroligt högt. Mamma blev arg och trodde att pappa tagit ner stegen till vinden.

Men det hade han inte, förklarar Kerstin.

– Det var första gången vi hörde hyresgästen uppe på vinden.

Hon berättar också att hon ibland brukade leka uppe på vinden.

– I bland kände jag hans närvaro. Då gick jag med rumpan först ner, tro att jag var rädd! Vad skulle jag egentligen upp där att göra? Det var som att något drog mig dit, säger Kerstin.

Familjen bodde i huset i fem år innan de flyttade.

– Då fick vi lugn och ro, säger hon med leende.

Kerstin berättar att familjen fick reda på att det var en man som hade begått självmord i det huset de bodde i, och att det antagligen var han som spökade för dem.

Trots att Kerstin och familjen ibland upplevde obehag från spökeriet så hade de flera roliga upplevelser också. Kerstin berättar att de hade många djur och Kerstin fick tidigt lära sig att mjölka kossorna.

Hon flyttade senare till Vikmanshyttan och jobbade på Brukshotellet. Men sedan träffade hon en man som bodde utanför Krylbo och flyttade ihop med honom.

– Ja, då blev jag bondkärring, säger hon och skrattar.

Hon började jobba på expeditionen på Avesta lasarett år 1956 och var kvar ett år innan hon fick barn. Då ville hon stanna hemma med barnen ett tag. Efter ett tag gick hon tillbaka till lasarettet och jobbade där till hon blev sjukskriven år 1982.

Till Norberg flyttade hon år 1990. Då hade hon skiljt sig och träffat en ny man.

Hon visar ringen som sitter på hennes vänstra ringfinger och förklarar att de är gifta men att de är särbos.

Vi sitter inne på Norbergs nya närradio och det märks att det är här Kerstin trivs allra bäst. Men plötsligt blir hon allvarlig och berättar att hon har opererats för cancer två gånger. Nu senast hade hon en knöl i bröstet. Sent i november 2012 opererades hon och om fyra år kan hon få bli helt friskförklarad.

– Jag är så orkeslös, ”hur ska jag ta mig till radion” tänker jag varje gång. Men när jag kommer till radion och sätter mig på stolen, då lever jag upp. Det är underbart! säger hon med ett stort leende.

Hon berättar att det är tack vare radion, och sin tro på gud som hon har klarat sig genom sjukdomsperioden.

När Kerstin först började sända radio hade hon en tekniker till hjälp. I dag sänder hon utan problem själv, men i början var det lite nervöst.

Hon minns att teknikern Rickard Bergström sa till henne att hon skulle bli en ny discjockey och att hon svarade förskräckt.

– Aldrig i livet sa jag.

Men Kerstin gick en kurs och lärde sig att hantera kontrollbordet och i dag orienterar hon sig i studion med lätthet.

– När jag kommer hit då är jag hemma. Jag kommer att dö här uppe på radion, men i så fall dör jag på rätt ställe.

I morgon fyller Kerstin 80 år, och känslorna är lite blandade.

– Det känns för hemskt helt enkelt, säger hon men kan inte gömma ett leende.

Men helt hemskt är det faktiskt inte.

– Jo jag ska fira min 80-årsdag. Det är en torsdag. Ja då sitter jag här mellan elva och tolv. Jag kan bara inte låta bli.

Något stort kalas har hon inte planerat men tillägger att hon bjuder på en kaffe om någon vill hälsa på henne och gratta.

Mer bestämd blir hon dock när det gäller det här med presenter.

– Jag önskar mig ingenting men man får ge en slant till Barncancerfonden. Det är gråtansvärt när man ser de barnen.

Kontroller. Mixerbordet har Kerstin numera full koll på.
Utsikt. Från radions balkong har Kerstin en härlig utsikt.
Fyller år. Norberg. Kerstin brandt.

Mer läsning

Annons