Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Körde första bussturen för 69 år sedan

Så länge man har ungdomssinnet kvar spelar det ingen roll hur gammal man är, tycker Knut ”Kurt” Olsson som fyller 90 år i morgon.

Annons
Fyller år. I morgon fyller Knut ”Kurt” Olsson 90 år. Det ska han fira i lugn och ro hemma. Kanske tar han ett glas vin för att göra det extra festligt.

Så fort vi ses förklarar Knut att jag ska kalla honom för Kurt, för det är så alla hans vänner känner honom.

– Skriver du Knut är det ingen som vet vem du pratar om, säger han med ett skratt.

I morgon är det en stor dag. Då firar han sin födelsedag för 90:e gången.

– Ja, usch! Det är hemskt att tiden går så snabbt.

Men att det har gått 90 år känner han egentligen inte av.

– Jag har ju mitt ungdomssinne kvar. Fast jag ser att det går fort när jag tittar på min dotter och hennes dotter. De växer ju!

Trots att han fyller jämnt ska han inte fira med stort kalas. Det blir en lugn kväll hemma.

– Ett glas vin kanske. Det kan det bli tänker jag mig.

Kurt är född i Flängan, Norberg, men bor nu sedan flera år i Söderbärke.

Som 13-åring började han jobba med bussar.

– Det var det första jobbet jag hade, och enda.

Som ung tonåring var det inte tal om att få köra bussen utan det var städning som gällde. Men efter ett tag fick Kurt sätta sig bakom ratten.

– Jag fick inte börja köra förrän julafton år 1945.

Då hade han permission från lumpen och hade kommit hem på besök.

– Ja då körde jag min första linjetur lagligt, säger han med ett leende.

Han förklarar att det under den tiden var brist på chaufförer eftersom de blev inkallade i beredskap.

Kurt förklarar att det är stora skillnader på hur bussarna var när han började köra och hur de är i dag. Han tycker att de har kommit en lång väg och är finare i dag. En av de största skillnaderna är drivmedlet. Kurt körde bussar som gick på bensin.

– Under kriget körde de med gengas, man eldade med kol. Man var som en riktig sotare! Det skötte jag från 40-talet och framåt.

Han fortsätter berätta om bromsarna som nästintill var obefintliga förr.

– Det är klart. Det gick aldrig så fort på den tiden.

Kurt berättar att han var en säker förare men att han var inblandad i en krock en gång i Stockholm år 1953.

– Det var en riktigt stor smäll. En spårvagn körde på mig. Det var en vilding till chaufför där.

Ingen skadades i krocken och Kurt berättar att han inte haft några problem sedan dess.

Kurt är sedan länge pensionerad, men han minns tydligt hur det var under arbetstiden. Han berättar om hur annorlunda det var, både gällande fordon och resenärer.

En gång körde han en annan tur än vanligt. När han var mitt uppe i biljettförsäljningen kommer en ”gammal tant” och slänger in en papperskasse i bussen.

– ”Vänta jag ska in till Ica och handla” säger hon. Jag hade ju inte tid till det, men jag fick vänta. Jag blev försenad, men jag kunde ju inte åka ifrån henne, förklarar Kurt.

I dag tar han det lugnt och sköter om gräsmattan när det behövs. Men när han var yngre brukade han och barnbarnet Carolina fjällvandra tillsammans. De var uppe på Helagsfjället i Härjedalen där de tog en titt på Sveriges sydligaste glaciär.

Kurt har också rest runt lite i Europa. Paris och Holland är några av ställena han besökt.

Nu bor han sedan flera år tillsammans med sin fru i ett hus som byggdes i början av 1700-talet.

– Den här kåken har jag renoverat från golv till tak, säger Kurt och visar upp några av husets egenheter.

På en av väggarna hänger gamla saker som hade lämnats kvar i huset. Bland annat en mangel från 1850-talet.

Kurt pekar på en bild som står på en av byråerna. Det är en svartvit bild på ett nygift par. Snabbt och glatt berättar Kurt att han och hans fru firade 66-årig bröllopsdag i somras, och hoppas på fler år tillsammans.

Mangel. Den här mangeln är från 1850-talet.
Skatter. På väggen hänger gamla objekt som ”Kurt” hittade i huset när han flyttade in.

Mer läsning

Annons