Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kyrkan var inget alternativ för den unge Claes-Bertil

Den populäre tidigare biskopen i vårt stift fyller 70 år. Men det var inte alls självklart att Claes-Bertil Ytterberg skulle välja den teologiska banan när han var ung. ”Om någon då sagt att jag skulle bli präst hade jag skrattat på mig bråck”, säger han.

Annons

Claes-Bertil Ytterberg är uppvuxen i ett arbetarhem.

– Kyrkan var något som inte angick oss, säger han.

I Surahammar på den tiden arbetade omkring 3000 personer på bruket. För de flesta ungdomar då var det en självklar arbetsplats efter grundskolan.

– Sura var ett segregerat klassamhälle. Pappa jobbade på grovplåten och det fanns ingen studietradition i min familj, säger han.

När han var 15 år konfirmerades Claes-Bertil, men mest för att ”alla andra” gjorde det.

– Det var en tvångsritual.

Men så kom en ung engagerad präst till samhället.

– Han hade bara Gud och idrott för ögonen, och fick på något sätt ordning på oss grabbar. Han hyrde en gymnastiksal där han körde slut på oss. Men få oss att gå till kyrkan, nej aldrig i helvete. Men han var starkare än oss. Rasslet från skrotgården på bruket hade förresten samma klang som kyrkklockorna på åsen.

Efter grundskolan kom Claes-Bertil in på gymnasiet i Köping.

– Jag var osams med min språklärare i Sura så en sak var jag säker på, språk skulle jag aldrig läsa. När jag såg att franska var ett av ämnena på gymnasiet, då skrev jag till skolan. ”Härmed ställer jag min plats till förfogande”.

Claes-Bertil började i stället på tekniska gymnasiet i Västerås där han gick en starkström- och el-ingenjörsutbildning. Därefter väntade militärtjänstgöringen.

Tillbaka i Västerås igen arbetade han som matematiklärare på ABB:s industriskola.

Men den unga, engagerade prästen i Surahammar hade dock sått frön som grott i Claes-Bertil. Han började läsa teologi på Uppsala universitet. Sin första tjänst fick han sedan som kyrkoadjunkt i Köping.

1972 fick han tjänst som komminister i Arboga. Parallellt läste han litteraturvetenskap, på dåvarande universitetsfilialen i Örebro. Han doktorerade 1985.

– Jag ville inte bli kyrkoherde i Arboga och värvade i stället Anders Weiryd (senare ärkebiskop) till den tjänsten.

När Weiryd gick vidare med andra arbetsuppgifter tog Claes-Bertil över tjänsten.

– Jag var nöjd över att vara präst i Arboga och hade tänkt flytta därifrån bara en gång. Tvärs över järnvägen till kyrkogården, säger han med ett leende.

Men så utnämndes han till biskop i Västerås stift.

– Det var fantastiskt roliga år. Men nu har jag blivit friad så nu är det dags att kliva in i glömskan.

Ett privilegium från den tiden har han dock kvar.

– Jag har fått tillåtelse av Thomas Söderberg (nuvarande biskop) att ha en p-plats inne på Biskopsgården.

70-årsdagen firar Claes-Bertil på annan ort.

Mer läsning

Annons