Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Livet på landet är det bästa Jenny kan tänka sig

En påtaglig doft av rosor anas redan i farstun i familjen Vepsäläinens hus i Karmansbo. Anledningen är att Jenny fyllde 20 år dagen innan och uppvaktades rikligt med sin favoritblomma.

Annons
Favoritdjur. Jenny med hästen Lola, i bakgrunden Wallentyna, med rosa täcket, som Jenny brukar rida på och till höger Jennica. Fjärde hästen i stallet, Imra, ville inte vara med på bild.

Jenny har bott på landet i alla år och det vill hon helst göra i fortsättningen också.

– När jag började på Ullvigymnasiet i Köping tyckte jag att det var så mycket folk omkring mig hela tiden och alla ljud se´n, säger hon med ett skratt.

Hon tycker om att vistas utomhus hela året

– På vintern hjälper jag pappa med att ploga vägen med traktor och på sommaren är det en hel del gräsyta att klippa. Jag har dessutom fått intresse för att odla.

Det tyder kanske på en viss mognad?

– Många säger att jag är mogen för min ålder. Jag tycker om att umgås med äldre människor, det har jag alltid gjort, säger hon.

Ett tecken på mognad tyder väl hennes önskan om födelsedagspresent också på.

– Jag saknar mina syskon som flyttat hemifrån och tycker att familjen glidit isär, jämfört hur det var förr när alla bodde hemma. Därför önskade jag mig en helg i Stockholm, bara tillsammans med familjen, utan pojk – och flickvänner.

Några hus bort finns ett nybyggt stall med fyra hästar. Där tillbringar Jenny en hel del fritid.

– Så fort jag har lite ledigt är jag där och hjälper till med grannens hästar. ”Min” häst, den jag oftast rider på, heter Wallentyna.

Jenny drömde länge om att bli polis och valde därför att gå barn – och fritidsprogrammet på Ullvigymnasiet i Köping. Men planerna gick i kras när hon drabbades av astma.

– Jag blev så sjuk att jag fick åka ambulans till akuten, berättar hon.

Efter att ha vikarierat på äldreboendet Hemgården i Skinnskatteberg fick Jenny fortsatt vikariat där under hösten.

– Jag trivs jättebra, både med de boende och mina arbetskamrater.

Hon arbetar även inom barnomsorgen. Då pendlar hon söderut till Köping.

Jenny är mycket social och vill ha ett yrke där hon kommer i kontakt med många människor.

– Jag är en lyssnande person och vill gärna hjälpa folk, det har jag alltid tyckt varit viktigt för mig. När jag gick på Malmaskolan i Kolsva var jag med i kramgruppen, som jobbade mot mobbning. Man var till exempel uppmärksam på om någon satt ensam på skolgården. Då brukade jag gå fram och prata med personen.

När polisyrket inte var möjligt att uppnå funderade Jenny på att utbilda sig till kurator eller psykolog.

– Men fem års utbildning för att bli psykolog känns just nu väldigt lång tid. Socionom kan det kanske bli, den utbildningen tar tre år.

Stallet. Här trivs Jenny, i det nybyggnda stallet i granngården.

Mer läsning

Annons