Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Shiro har rädslan från tortyren färskt i minnet

Politiken har alltid varit viktig för Shiro Biranvand. Sedan flera år tillbaka är han aktiv inom Vänsterpartiet i Fagersta. Men hans historia börjar i Iran där hans politiska övertygelse fick honom både fängslad och torterad.

Annons
På jobbet. Shiro Biranvand driver Akupunkturkliniken i Fagersta. När han först kom till Sverige, Västerås, fick han jobb på ett Ica-lager där han körde truck och plockade varor. Eftersom Shiro är utbildad ingenjör sökte han jobb som detta flera gånger utan större framgång. Till slut fick han jobb som maskintekniker i Motala. När han inte fick avancera till ingenjör bestämde han sig för att göra något annat. Han studerade till sociolog i Örebro. Då fick han jobb på invandrarverket i Fagersta och socialbyrån i Avesta, och sedan även på arbetsförmedlingen. Han jobbade med sjuka och försäkringskassan. ”Jag märkte att folk inte blev bra, och började läsa om akupunktur och medicin.” Han bestämde sig för att öppna Akupunkturkliniken. ”Jag har aldrig ångrat mitt val även om jag inte tjänar en tredjedel av vad jag tjänade innan. Det ger mig livskvalité att se att människan bli bra.”

Vi träffas på Shiros jobb, akupunkturkliniken som ligger mitt i centrum. Vattenkokaren står på och mjuk musik spelas i bakgrunden.

Shiro serverar te med smak av kanel, kardemumma och mynta. Han förklarar att kanel är bra för njurarna.

– Jag ger varje patient te. Det stärker. Te är alltid bra, säger han med ett leende.

Shiro är född i Iran och växte upp under shahen av Irans tid vid makten. Redan som tioåring kom han i kontakt med politik och vänsterrörelsen. Jämställdhet, socialism och allas lika värde var viktigt för honom.

– Jag såg otroligt många människor som var fattiga och inte kunde ta sina barn till sjukhus. De dog av en enkel feber, medan andra kunde köpa en stad. Jag kände att jag måste vara med i kampen för att alla ska få ha ett värdigt liv.

Shiros far var företagare och familjen hade det väl ställt, men de flesta av Shiros klasskamrater kunde inte köpa pennor eller frukost.

– Det väckte tankar hos mig.

Han kom i kontakt med vänsterrörelsen och började samtidigt läsa mycket samhällsböcker. Då var han omkring 13 år gammal.

– Pappa var lite orolig att jag var uppe så länge på nätterna och läste. ”Varför läser du såna böcker” undrade han.

Shiro blev allt mer politiskt aktiv med åren. Han var med i en grupp som skrev och delade ut flygblad. När en i gruppen greps av säkerhetspolisen avslöjade han namnen på resten av medlemmarna.

– När jag var 16 år sattes jag i fängelse, säger han och blir genast allvarlig.

Shiro satt i fängelse i två år och blev regelbundet torterad.

Han sätter sig i en stol på mottagningen och visar hur de spände fast händerna och var de slog honom på benen med en järnstång. Ärren har han fortfarande kvar.

– De tvingade en att säga mer än vad som var sant, för det var ju tortyr.

– När de slår en så mycket... Ju mindre man sa ju längre satt man, förklarar Shiro.

Han tystnar en stund och fyller på tekopparna. Tiden i fängelset är inget han pratar om speciellt ofta.

– Vad gjorde vi egentligen? Vi delade ut flygblad och läste böcker.

Shiro berättar att han tack vare utsmugglade lappar från tidigare fångar visste i förväg vad som väntade honom och kunde förbereda sig mentalt. Men det fanns alltid en rädsla för vad som skulle kunna hända. Trots det kämpade han vidare.

– De ska inte få övervinna min tro på mänskligheten, säger han att han tänkte då.

Efter de två åren i fängelset blev han stämplad som terrorist. Polisen övervakade varje steg han tog.

– Det var precis som i en film där de sitter och gömmer sig bakom mörka glasögon och tidningar.

Efter en tid hade Shiro fått nog och började söka sig utomlands. Han skaffade pass och åkte till Teheran för att söka studentvisum på olika ambassader. Men det var inte lätt. Till slut var det den filippinska ambassaden som hjälpte honom. Inom loppet av några dagar var han framme i sitt nya land.

– Jag började ett nytt liv, men inte utan politik. Jag började engagera mig i den iranska politiken igen.

När shahen av Iran föll och Khomeini kom till makten ville Shiro än en gång vara med och visa sitt missnöje. Han var med i en stor demonstration med både iranier och filippinier.

– Det kastades granater in i demonstrationen. Då träffades jag av granatsplitter, nästan hela armen var av, säger han medan han kavlar upp ärmarna och visar ärren.

Shiro berättar att FN ingrep och skickade honom och några andra ur oppositionen till olika delar av världen. Ungefär 20 personer skickades till Sverige, en av dem var Shiro som hade hunnit fylla 29 år.

– Jag känner mig filippinsk, jag känner mig svensk, jag känner mig som iranier, säger han med ett stort leende.

Han lärde sig snabbt svenska.

– Jag köpte post-it lappar och klistrade överallt. Dörr, tavla, bord.

Shiro hade fått nog av att demonstrera på gatan. Nu ville han i stället engagera sig i svensk politik.

Han flyttade till Fagersta 1989 och tre år senare hade han blivit invald i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen för Vänsterpartiet.

När jag frågar honom vad han tycker är viktigt i Fagersta får han svårt att välja bara en sak.

– Den viktiga frågan är inte en enskild fråga. Det handlar om att bygga upp samhället. Samhällsbyggnad är människans ansvar. Vi bor tillsammans, vi bygger tillsammans, säger han och lägger till att frågan om kvinnors jämställdhet ligger honom varmt om hjärtat och var något han kämpade mycket för i Iran.

Efter att ha flyttat runt i världen känner nu Shiro att han är där han vill vara.

– Jag trivs i Fagersta. Det är som hemma.

Fyller år. Shiro Biranvand fyller 60 år. Det vill han fira med sina närmaste. Han säger att det är viktigt att gå vidare i livet trots att man har varit med om tråkiga saker.
Ärr. Märkena från där han slogs med ett järnrör finns fortfarande kvar.  Likaså syns det tydligt var granatsplitter nästan slet av honom armen.

Mer läsning

Annons