Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Flipperspel och goda bullar lockade till Gläntan

Flipperspel, musik och fikaservering till sent på kvällen. Det är många som druckit sitt kaffe på Café Gläntan i Västanfors. FP har pratat minnen från tiden då Astrid Nilsson drev kaféet.

Annons
Den 14 november 1959 gjorde Fagersta-Posten en artikel om företagare som flyttat till Västanfors. Där besöks bland annat Café Gläntan. Astrid Nilsson med familj hade nyligen tagit över konditoriet. ”Gamla Gläntan har både spelbox och tv-apparat. Fr. v. ägaren Eivind Nilsson, servitrisen fröken Anna-Stina Holgersson samt lyssnarna Arne Persson, Robert Nordgren, Leif Danielsson och Ivar Eriksson” var bildtexten.

I somras skrev Fagersta-Posten om Västanforskaka och fick vara med och provbaka. Receptet hade Ann-Britt Forsberg och Britt-Marie Ljunggren fått av Hilma Johansson, även kallad ”Gläntemor”, som arbetade på kafé Gläntan i Västanfors en gång i tiden.

Det väckte minnes till liv hos Margareta Danielsson.

– Jag började jobba där när jag var 18 år när Astrid Nilsson drev kaféet. Det var ett roligt jobb, men långa dagar, säger Margareta som bor i Västanfors.

Gläntan öppnade först på nuvarande Centralvägen, vid Brända tomten. Flera skrivelser, bland annat i det material som studiecirkeln ”Västanforsare minns” sammanställt, står det om kaféets olika ägare.

1923 ska kaféet ha startats av Anna Pettersson. Det togs sedan över av Hulda och Verner Eriksson i mitten av 1930-talet. Sedan tog Hilma Johansson, alltså även kallad ”Glänte-mor”, över. Hon flyttade senare kaféet till en fastigheten vid järnvägsstationen, där Ida Gustafssons konditori legat.

Och därefter var det Astrid Nilsson som tog över som sista ägare innan huset revs.

– Det var där jag jobbade, det var jättenära järnvägen, säger Margareta.

– Då fanns det taxistation där också, chaufförerna kom in och fikade dagligen.

Leif Nilsson, Astrid Nilssons äldste son som i dag bor i Västerås, var nio år när familjen tog över Gläntan i slutet av 1950-talet.

De flyttade från Älvkarleby utanför Gävle, men hur det kom sig att de tog över kaféet minns inte Leif.

– Nej, det vet jag inte. Mamma hade ingen erfarenhet av kafé sedan tidigare. Jag minns bara att vi flyttade till Västanfors, mamma, pappa, min lillebror och jag.

Senare föddes ytterligare en lillebror och familjen bodde i samma hus som kaféet.

– Själva kaféet och kök låg på nedervåningen och så bodde vi ovanpå.

Han minns precis som Margareta att det var långa dagar.

– Jag tror de byggde om viadukten där vid järnvägen. Så varje morgon vid kockan sex serverades det frukost, säger Leif.

Och sedan stängde det inte förrän vid klockan 22.

– Det var nog väldigt slitigt. Astrid drev kaféet några år innan huset revs.

Att som barn bo vid ett kafé var roligt, tyckte Leif.

– Det fans ett flipperspel i ett av rummen, det var väldigt roligt när man var nio år. Och en jukebox, och det var första gången vi fick tv.

Han berättar att på söndagar hände det att ungdomar hyrde rummet och spelade, det gillade Leif.

– En annan sak jag kommer ihåg som var trevligt, var att det var vanligt att när man skulle fika på jobbet ringde man och beställde en fikakorg. Det tyckte jag var roligt att gå med för många var generösa med dricks, man fick som en hel timlön.

Leif berättar att de hade ett samarbete med bageri

Vagott i Norberg, och Margareta minns att de hade så kallade Karlspaderbullar som var väldigt goda.

Mer läsning

Annons