Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fredrik Baer bytte däck mot vingar

Efter en vurpa med crossen insåg Fredrik Baer sin dödlighet och stigande ålder. Han valde att lägga tvåhjulingen åt sidan för att i stället testa vingarna.

Annons

Fagersta. Han ville ägna sin fritid åt någonting mindre riskfyllt än att tävla i motionscross. Drömmen som funnits där sedan länge togs upp och blev verklighet då Fredrik Baer bokstavligen köpte vingar för pengarna.

– Det är en otrolig frihetskänsla att befinna sig i luften, säger han.

Under flera år var det motionscross som gällde på sommaren och bandy under vinterhalvåret. Fredrik Baer har alltid gillat sport, både som åskådare och utövare. Men när han för två år sedan körde omkull med crossen och skadade ryggen fick det räcka.

– Jag kände att man blir ju knappast yngre och det vore skönt att syssla med någon sport som är mindre farlig, säger han.

Så du anser att flyga ett flygplan är mindre riskabelt? – Haha, ja det gör jag. Det är så väldigt mycket förberedelser innan man flyger upp och planet servas så ofta som var femtionde flygtimme. Sedan gäller det att hålla hög höjd, då har man mer tid på sig, skrattar han.

Fredrik vet vad han pratar om och känner sig trygg uppe i luften. Han kan aldrig minnas att han varit med om någonting otäckt eller någon ”nära-döden-upplevelse”.

– Nej, när man är inne i en flygning har man tankarna och all sin koncentration på det. Man hinner inte tänka på en massa annat faktiskt.

Fredrik började kika runt bland flygutbildningar och kände att den gamla drömmen om ett eget flygcertifikat inte var helt omöjligt.

–Jag hade varken haft tid eller pengar att som 18-åring påbörja en sådan kurs. Men nu såg jag ingenting som kunde hindra mig från att göra det.

I drygt ett halvår varvande han praktik med teori, nio olika ämnen om allt från meteorologi till navigation och luftfartyg.

Han minns uppflygningen som om det vore i går. Det var sommaren 2011, 2 juli för att vara exakt. Och första gången bakom ratten var 14 januari samma år.

– Det var mäktigt och efteråt jublade man ordentligt.

Fredrik hade redan innan utbildningen varit uppe i luften med en vän till familjen, Rolf Hultelid.

– Det var mycket tack vare Rolf och Norbergs flygklubb som jag slutligen valde att ta certifikatet. Hade det inte funnits en klubb i närheten hade det kanske inte varit värt det. Eller värt hade det varit men det hade nog varit ett större steg att ta.

Som medlem i klubben får medlemmarna tillgång till klubbflygplanet, en skönhet från 1965 av modell Cherokee 180.

Vilken är det häftigaste flygresan du varit med om? – Allt är fascinerande även de turer man har flugit ett par gånger nu. Men att få använda sig av nya navigationer är den stora utmaningen. Det finns gps men mycket är vanlig karta och kompass.

Men någon specifik plats så där? – Då säger jag Gotland. Dit åkte jag och en polare i somras. Det tog en timme och tjugo minuter. Vi flög dit, käkade lunch och flög hem. Det kändes mäktigt.

Han berättar om hur viktigt det är att ha respekt och vara ödmjuk när man flyger och inte tro att man är fullärd.

– Så fort man tappar respekten och blir nonchalant har man ingenting i ett plan att göra.

Fredriks nästa mål är att utbilda sig inom avancerad flygning och förhoppningsvis i framtiden kunna köpa ett eget plan. Eller i alla fall dela det med någon annan flygare.

– Det vore kul att kunna göra loopar och rollar men framför allt att bli en bättre flygare. Att ha ett eget plan vore den optimala friheten. Men det får bli så småningom.

Blir dina vänner imponerade över att ha en polare som är pilot? Du kanske rent av har fått nya bekantskaper i samband med certifikatet?– Det vet jag inte, men många som varit med upp tycker att det både är spännande och lite läskigt. Hade två polare med som ville bli skrämda, så då svängde jag lite extra. Den ena blev rätt illamående, men vet inte om han blev så skrämd direkt, skrattar Fredrik.

Emeli Lillbacka

Mer läsning

Annons