Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hemma hos Karin är det sommar året runt

Det började som en hobby som växte och växte. Nu har den tagit över en del av huset och stora delar av tomten. Det handlar om pelargoner i alla tänkbara färger och former.

Annons
”Det allra heligaste”. Hemma på tomten är det här växthuset störst och fullt med pelargoner. På borden står pelargonerna som senare ska säljas. På väggen står Karin Westers älsklingar. Hon har så många Pelargoner att alla inte får plats i huset. Några av dem har hon till och med fått lov att förvara på cementfabriken under vintern. I alla växthus eller rum är belysningen viktigt. Vanligt dagsljus räcker inte för att blommorna ska må bra. Det är speciallampor som gäller överallt.

– Jag är född i en naturvetarfamilj. Djur och natur, det har jag med mig. För mig har det alltid varit naturligt, säger Karin Wester.

Hon har alltid haft växter kring sig, blommande eller gröna, bara det växer. Att hon blev intresserad av pelargoner är tack vare en kompis som övertalade henne att följa med på en föreläsning om pelargoner för tio år sedan. Karin tyckte egentligen att blomman var ganska tantig.

– Jag tyckte de var ganska fula, säger hon och skrattar.

Men efter föreläsningen hade hon ändrat åsikt.

– Jag blev helt chockad och tagen av vad det faktiskt var. Så stor mångfald. Jag åkte hem med 13 pelargoner!

Nu har Karin ungefär 550 olika sorter och långt över tusen plantor. På sommaren är de flesta till försäljning, men dyrgriparna behåller hon i den privata samlingen.

Hon berättar att hon verkligen fastnade för pelargoner efter att ha läst boken ”Pelargoner, ett kulturarv i kruka”. När hon fick blommans hela historia var hon såld.

Karins hem är fullt av blommor. Intresset har sedan länge blivit mer än en hobby. Det är som en livsstil, en del av vem hon är.

Många av plantorna är korsningar som Karin själv har odlat fram. Men det är inte alltid hon har allt hon behöver hemma.

– Det finns fler nördar än jag, tack och lov. Vi kan förse varandra med frö och sticklingar.

Karin förklarar att de flesta pelargonerna kommer från Sydafrika och att det bara är ett tiotal av dem som använts till att odla fram de pelargonsorter som finns i dag, vilket är närmare 15 000.

Karin har några så kallade viltpelargoner i sin samling.

– Många av dem är väldigt oansenliga.

Men desto mer spännande blir det när man bestämmer sig för att använda dem till att skapa nya pelargonsorter. Just det här med att korsa plantorna med varandra är något som Karin tycker är spännande. Nu på vintern är det perfekt att ägna sig åt korsningsarbete.

Vi går in i en av odlingsrummen. Det är kallt, men det är så det ska vara, för då trivs pelargonerna bäst. Ljuset är lite färgat, nästan lila för att se till att blommorna får allt ljus de behöver.

Karin visar hur hon gör när hon korsar blommorna med varandra. Lite frömjöl från en blomma läggs på en annan och förhoppningsvis bildas fröer som i sin tur blir en helt ny sort. Det har Karin lyckats med några gånger.

– Jag har några som jag är stolt över, säger hon men lägger till att flera av hennes fina korsningar har bildats på naturlig väg utan hennes ingripande.

Karin tar fram några frökapslar, blöter dem, och hämtar en sylvass liten kniv. Med van hand skär hon ut fröna och lägger dem sedan i kokhett vatten. Då får fröna extra fart.

Hon visar ett fat med massa små krukor där det bara just har börjat kika fram några blad. Det är så det börjar, och redan då kan Karin se om hon lyckats korsa fram någon ny spännande typ av pelargon.

Vi fortsätter ut på gården. Vi går in i något som ser ut som en stor bunker men i verkliga fallet är ett växthus. ”Det allra heligaste” kallar hon det. Och där finns rad efter rad med pelargoner i alla dess former.

Att säga vad som är roligast med att odla pelargoner är svårt för Karin att svara på.

– Det är att vara med i processen när det händer någonting, att det växer. Det är det som är hela grejen.

– Det ger lugn och ro. När jag vattnar och sätter fingrarna i jorden blir jag lugn.

Nu längtar hon till sommaren, men först är det inventering som gäller.

– Jag jobbar på ett register på alla pelargoner jag har! säger Karin och skrattar gott.

Korsning. Karin visar hur hon gör för att skära ut frön somhon har fått fram genom korsning mellan olika pelargonsorter. Det är pilligt och kräver skicklighet med kniv.
Ovanlig. Detta är en av Karins mest ovanliga pelargoner. Den heter Unicorn zonartic pom pom. Hon förklarar att blommorna får nytt liv på sommaren och att de lätt kan se lite slitna ut under vinterhalvåret.
Karin rår om de nya korsningarna som hon ännu inte kan vara helt säker på hurdana de blir när de blommar.

Mer läsning

Annons