Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Idrottsplatsen är som ett andra hem för Göran

Bandy, och närmare bestämt Västanfors IF, har stor plats i Göran Englunds liv. Han har ett mångårigt engagemang i föreningen.

Annons
Hemmaplan. Göran Englund bor inte långt bort från sitt andra hem, idrottsplatsen i Västanfors. Under bandysäsongen är han där näst intill varje dag. Foto: Veronica Svensson

Starten av säsongen har varit lite extra besvärlig. Vädret har gjort det svårt att få till isen och Göran Englund har spenderat mer tid än vanligt på idrottsplatsen i Västanfors för att få till rätt förutsättningar för bandymatcherna. Han och flera av alla eldsjälar inom föreningen. För Göran är noga att poängtera att det är många som arbetar hårt.

– Det är ingen enmansshow utan handlar om teamwork, säger Göran.

Göran har ett långt engagemang i föreningen. Redan som barn var bandymatcherna självklara evenemang att besöka.

– Jag är uppväxt i Fagersta och har bott i Kolarbyn. På den tiden gick det en särskild bandybuss till matcherna, då var det klart man hängde på.

Själv har han inte spelat. Det var sonen Niklas som stod för den biten och det var också då som Görans engagemang i VIF tog fart på riktigt. Göran började som tränare för sonen och de andra -78:orna när de var runt sex eller sju år.

Han följde laget i flera år, något han uppskattat i tränarrollen. Att få se barnen och ungdomarna utvecklas. Att alla är olika är viktigt att komma ihåg, menar han.

– Det är farligt att säga att någon inte platsar när de är unga. Alla utvecklas olika. Någon kan vara jätteduktig och någon annan ligger efter. Men så börjar den utvecklas och kommer i kapp, medan den andra står still, förklarar han.

Att Göran stannat så länge i föreningen beror dels på kärleken till sporten, dels på att han trivs i föreningen. Idrottsplatsen är nästan som ett andra hem.

– Jag är nog involverad i alla a-lagsmatcher på något sätt. Det finns massor att göra, säger Göran och räknar upp exempel som matchvärd, bisittare, matchsekreterare och kaffekokare.

– Och när sonen spelade var det bortamatch varannan helg också. Jag förstår inte riktigt hur man hann, då jobbade jag ju också.

Vad är roligast?

– Själva styrelsearbetet. Jag tycker om att vara med och utveckla föreningen. Sedan har det sin tjusning första gången på säsongen man går med slangen på isen och står där en halv natt.

Har du något särskilt minne från tiden i föreningen?

– Massor. Ett roligt minne var när vi hade jubileum här, om vi fyllde 70 eller 80 år ska jag låta vara osagt. Kanslisten sa åt mig att hämta upp Joe Labero vid stationen och se till att han fick mat, han skulle uppträda här på kvällen. Jag visste inte vem Joe Labero var, men det fick jag ju veta sen, säger Göran med ett leende.

HISTORIA. Som mångårig entusiast har Göran koll på föreningens stora händelser.

Mer läsning

Annons