Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inga-Lisas dockskåp är gjort för stora flickor

Redan som liten tös var Inga-Lisa Perlefelt en dockmamma. Att äga ett dockskåp var en dröm. I dag är drömmen verklighet och hennes dockhus väcker beundran.

Annons
Inga-Lisa Perlefelts hobby har under många år varit att färdigställa dockskåpet. Hon har sytt gardiner och mattor, satt miniatyrtavlor i guldramar och försett rummen med många små detaljer som finns i ett hem.

– Det var min mor som inspirerade mig, berättar Inga-Lisa. Vi var nio barn i familjen, sju pojkar och två flickor. Eftersom jag kom på sladden fick jag nog lite mer uppmärksamhet.

Inga-Lisa första docka var tillverkad av celloid, en docktyp som de flesta småflickor hade på 1940-talet. Stela armar och ben och långt ifrån dagens ljuvliga babydockor med mjuka kroppar och riktigt hår.

Inga-Lisa har arbetat på förlossningsavdelningen på Centrallasarettet i Västerås. När hon blev pensionär bestämde hon sig för att flytta till Fagersta eftersom några av hennes bröder bor här.

Som liten flicka fick trälådor duga åt hennes dockor, men hon låtsades alltid att de bodde i en herrgård. Det lät så tjusigt.

Det var först i 50-årsåldern som Inga-Lisa förverkligade drömmen och bestämde sig för att göra ett fint dockskåp.

– Herrgårdsdrömmen levde fortfarande och jag bestämde mig för att inreda mitt dockhus i den stilen. Snabbt insåg jag att det var en dyr hobby, en pytteliten möbel kostade flera hundra kronor.

Men i dag är dockskåpet möblerat och klart och en vacker prydnad i Inga-Lisas vardagsrum. I lagom ståhöjd kan betraktaren titta in i dockhemmets gedigna högreståndsmiljö.

I salongen sitter godsherren själv och hans hustru i vackra rokokomöbler. Kristallkronan i taket är tänd och på soffbordet står kaffeservisen i silver. Kakelugnsluckor i mässing, en bordslampa på byråns marmorskiva och pendylen pryder sin plats på ett vackert skåp.

På väggarna sitter släktporträtt och tavlor. Allt i miniformat.

– Mattorna gör jag själv, liksom tavlor och foton. Visst är det ett petgöra, men roligt. Det känns som om jag själv bodde där inne.

I sovrummet står dubbelsängen bäddad, här har Inga-Lisa sytt lakan med spetsar. En tredelad skärm för avklädning där nattlinnet hänger över kanten.

På sängen ligger en behå och en korsett i minimini storlek som Inga-Lisa sytt. Värmekruset är på plats, det behövdes i dragiga herrgårdar förr. Mattan är broderad i korsstygn och under sängen står små eleganta tofflor.

I matsalen dukar husan upp för kräftfest på mahognybordet. Tallrikar, glas, servetter och vinflaskor ger feststämning. Känslan av att bara kliva in i skåpet blir påtaglig.

I köket råder julbrådska. Kopparlocken på spiselhyllan blänker, köttkvarnen på bordet ska snart användas för korvtillverkning och plåten med kakor väntar på gräddning.

– Det har tagit sin tid att färdigställa dockskåpet, det är inget man gör i brådrasket, säger Inga-Lisa. Ständigt kommer jag på något som jag vill ha med i miljön. Ibland håller jag andan när en extra liten detalj ska placeras i ett rum.

Herrgårdssalong. Det är en ombonad och vacker inredning i salongen.

Mer läsning

Annons