Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingemar segrade över rädslan för hundar

I dag är hundar en självklar del av Ingemar Elfströms liv, men så har det inte alltid varit. Innan dottern skaffade en schäfervalp led han av hundskräck.

Annons
Bästisar. Ingemar Elfström och Wilse’s Liston tillbringar nästan varje timme på dygnet tillsammans. När de inte tränar så leker de eller går ut på promenad.

Himlen är klarblå och Wilse’s Liston springer uppspelt runt på den noga klippta gröna gräsmattan.

Det är en ovanligt vacker vårdag i början av mars.

Husse Ingemar kastar med säker hand Listons favoritleksak så långt det bara går. Som en raket far Liston iväg och innan man vet ordet av är han tillbaka och leken börjar om.

I dag är det inga konstigheter för Ingemar att träna och leka med hundar. Det faller sig naturligt. Men för lite mer än 20 år sedan såg det annorlunda ut. När dottern skaffade hund förändrades allt.

– Jag var hundrädd men hon kom hem med en liten valp. Jag var ju inte rädd för den.

Tanken var att dottern skulle träna valpen och så småningom tävla också. Men så blev det inte. Istället fick Ingemar ta över.

– Jag bestämde att jag skulle gå valpkurs här på brukshundklubben. Det var kul! Jag började tävla med hunden och det var jätteroligt. Jag tävlar fortfarande, säger Ingemar med ett stort leende.

Sedan flera år tillbaka är Ingemar ordförande i klubben, en position han trivs bra med. Men han är ändå väldigt noga med att påpeka att det finns många duktiga och ambitiösa medlemmar som drar en betydlig del av ledarlasset.

Innan Ingemar kom till Fagersta bodde han i ett litet samhälle i Värmland.

– Jag låg ute och jobbade jämt, jag var aldrig hemma, säger han och förklarar att det inte var hållbart i längden då han och frun hade småbarn.

De bestämde sig för att flytta till ett ställe där de båda två kunde jobba nära hemmet.

– Att det blev Fagersta var en slump. Vi kollade i platsjournalen och här kunde vi båda två få jobb, säger han med ett skratt.

Ingemar började på bruket men startade snart eget. Han hade alltid hållit på med grävmaskiner och valde att fortsätta med det. Nu har han nått pensionsålder och har dragit ner lite på arbetstimmarna.

Desto fler timmar tillbringar han tillsammans med hunden Liston som nu hunnit fylla tre år.

Just nu tränar de så mycket det bara går. Tillsammans tävlar de i bruks och lydnad. Ingemar är även domare. Han tycker det är intressant, men inte så svårt. Han pratar om olika tävlingsgrenar.

– Rallylydnad har exploderat något fruktansvärt, säger han och förklarar att det är som lydnad men mindre strikt.

När det var tävling i klubben hade de 150 startande på en dag.

Ingemar har haft fem hundar och han tycker att det absolut roligaste är att träna upp dem och tävla med dem.

– Detta betyder allt för mig. Hundarna är mitt stora intresse, säger han med ett stort leende.

Han och Liston visar upp några trick. Några komplicerade och några lite lättare. Men den unga schäfern har inga problem med att genomföra uppgifterna trots att han uppenbart suktar efter att få leka mer med favoritleksaken.

All Ingemars fritid går till hundarna, vare sig det handlar om motion eller träning inför tävlingar.

Med entusiasm börjar Ingemar berätta om brukshundklubbens arrangemang och tävlingar. Speciellt glad blir han när han pratar om grenen freestyle där man ska dansa med hunden.

– Freestyle har funnits länge men det är inte så vanligt.

Om allt går enligt planerna ska några av tjejerna i klubben arrangera kurser i höst.

– Ungdomarna hittar på mycket nya grejer, säger Ingemar glatt.

Lek. Favoritleken går ut på att Ingemar kastar favotileksaken, en påse med handtag, och Liston springer och hämtar. Efterföljande kamp om påsen är en uppskattad del av leken.
Träning. På Ingemars kommando hoppar Liston vant över hindret.

Mer läsning