Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inom kyrkans gemenskap kan Daniella vara sig själv

När Daniella Jansson Olsson konfirmerades och hittade till kyrkans värld hittade hon hem. Nu drömmer hon om att bli präst.

Annons
Smycke. ”Det här halsbandet har jag köpt och det brukar jag ha vid speciella tillfällen, som när jag träffat biskopen” berättar Ella när hon visar runt i sitt rum. Foto: Veronica Svensson

Jag träffar Daniella Jansson Olsson i huset där hon bor med sina föräldrar i Kärrgruvan. Ella, som hon oftast kallas, är ledig en dag från båda sina jobb, som timvikarie inom förskolan och som måltidsbiträde i kommunen. Hon tog studenten förra året inom restaurang och livsmedel.

– Jag tycker om att laga mat. Har jag tråkigt brukar jag laga trerättersmiddag, säger Ella.

Även om hon trivts med gymnasievalet, har det varit fritiden som gett henne energi. Hon simmar, träffar vänner, spelar golf på somrarna, har tagit pianolektioner och varit engagerad inom radio. Och så har hon kyrkan. Engagemanget i Svenska kyrkan startade när Ella konfirmerades. Hon hade sett affischer i skolan och funderat på om konfirmation var något för henne. Hon tog reda på mycket, frågade många i hennes närhet om deras erfarenheter, både de som är, och inte är, konfirmerade själva.

– Men jag tog egentligen aldrig något beslut. Jag bara lät det vara. Sedan sa en kompis att hon skulle gå på informationsmötet bara några timmar innan det startade och jag bestämde mig snabbt för att följa med. Och sen var jag fast, säger Ella.

Konfirmationsläsningen pågick cirka ett läsår och Ella har fortsatt inom kyrkan efter det. Hon engagerade sig i Svenska kyrkans unga i Norberg, där hon fortfarande är aktiv, framför allt i att hjälpa till med konfirmander och aktiviteter för unga.

Under verksamhetsåret 2013/2014 satt Ella också i distriktsstyrelsen för Svenska kyrkans unga i hela Västerås stift, något hon kanske är intresserad av inför nästa verksamhetsår igen.

– Det är ett roligt arbete och man träffar mycket folk. Mycket handlar om att nå ut till lokalavdelningar och berätta om händelser och evenemang, som läger.

Ella berättar entusiastiskt om läger för runt 1 400 personer som hon varit med och arrangerat, och om gemenskapen med de andra engagerade.

Framtidsplanen är att bli präst. Helst vill hon läsa i Uppsala, även om hon drömmer om att få flytta norrut, till Umeå eller Kiruna. Hon blev förälskad i städerna, i skogen och människorna, när hon varit på besök där med distriktsstyrelsen. Det vore spännande att bo någon annanstans tycker hon, eftersom hon alltid bott i Norberg.

– Jag vet egentligen inte varför jag började i kyrkan. Ingen i släkten har samma engagemang som jag. Men jag kände att här kan jag vara mig själv och det är en sån gemenskap. Jag har gått från ganska blyg till att vara en jättesocial person.

Spelar. Det blir inte så ofta längre, men under några år spelade Ella piano och tog lektioner.

Mer läsning

Annons