Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Jag har kämpat för att bevara detta”

Pappan var oljefabrikens sista chef och själv älskade han att leka där som barn. ”Det är ett under att inget hände där inne”, säger Lars.

Annons
Här bodde en ung Lars Larsson med sina föräldrar. Ytterligare tre familjer bodde i byggnaden. Sedan Lars familj slutade bo där året runt har huset sedan 1940-talet varit en sommarbostad för familjen. Fram till i fjol bodde Lars och hustrun Karin där hela somrarna. Lars har tillstånd av Oljeöns nuvarande ägare att vara där med sin familj livet ut.

Den nedlagda fabriken på Oljeön, i dag ett populärt turistmål, passade bra för kurragömma, berättar Lars Larsson.

– Jag kan fortfarande känna doften av olja och höra hur kranarna pyste. Det var nog inte så bra att vi sprang där, jag antar att mina föräldrar var rädda. Men det var en spännande plats.

– Det är ett under att inget hände där inne. Man hanterade ju explosiva gaser. Vad som helst kunde ha hänt.

Lars var sex år när familjen 1923 flyttade till Oljeön, eftersom pappa Werner fått jobb som bokförare på Engelsbergs Oljefabrik, som det hette då. 1924 blev pappan chef för fabriken, som döptes om till AB Oljefabriken Engelsberg.

– När vi kom hit 1923 fanns tre bostäder här och vi var åtta familjer totalt, säger Lars och fortsätter:

– Det var en fantastisk miljö att växa upp i. Vi lekte lika mycket i båtarna som i skogen intill. Ungar kom från fastlandet och lekte ”indianer och vita”, och sjörövare. Mamma måste ha varit dödsförskräckt när vi rammade varandra med båtarna.

Sjön var både en lekplats och något man fick anpassa sig efter, berättar Lars.

– Jag gick ju i skolan på fastlandet, och ett par veckor varje år var isen lite osäker att gå på. Då fick man ha störar i ärmarna, så att om isen inte höll skulle man fastna med störarna och hålla sig ovanför ytan, tills någon vuxen kunde komma och lyfta upp en. Men jag ramlade aldrig igenom, säger Lars.

Fabriken stängde 1927, när Lars var 10 år. Men även om han själv inte varit delaktig i produktionen har han bidragit på sitt sätt.

– Jag har kämpat för att bevara detta, ihop med Fagersta kommun, Ängelsbergs intresseförening och Ängelsbergs hembygdsförening. Jag har varit aktiv i att prata om vad Oljeön är, i syfte att bevara det hela. Det arbetet pågår fortfarande.

Oljefabriken, som byggdes 1875, är troligen världens äldsta bevarade oljeraffinaderi, menar Lars.

– Jag har besökt liknande anläggningar i många länder men inte hittat något äldre.

Utan skryt bekräftar Lars en känsla av att vara en bit vandrande historia, en del av något speciellt. Den känslan har han försökt föra vidare under sina guidningar av fabriken, något han gjort sedan 1990, när turistverksamheten startade på allvar.

– Hela tiden lever jag mig in i hur det var och försöker få åhörarna att känna samma. Som industri- och kulturminne är det märkvärdigt – och det finns här, i lilla Ängelsberg, säger Lars.

– Grundaren Ålund var en innovativ företagare. Han skapade förutsättningar för en industri som inte hade någon tradition i Sverige då, som var helt oprövad.

Lars slutade egentligen med guidningar förra året, men det händer fortfarande att han gör enstaka turer.

– Orken finns inte riktigt längre. Men lusten finns kvar. Det kommer den alltid att göra.

Lars tillsammans med sina föräldrar, Werner och Tora. Lars är född 1917 och var parets enda barn.
En tioårig Lars poserar framför huset på Oljeön, på sin namnsdag, den 10 augusti 1927.
En tioårig Lars vid klappbryggan på ön, där man slår de tvättade kläderna torra.
Oljefabriken var en av Lars favoritlekplatser som ung. Fabriken lades ner när Lars var tio år.
Från köket där Lars och hans föräldrar bodde. Familjen flyttade hit när Lars var sex år gammal, 1923.
Byggnaden till höger är en oljekällare, sannolikt från 1880-talet. Anledningen till att den står kvar är att man inte lyckats riva den, berättar Lars.

Lars Magnus Larsson

Född: 26 december 1917.

Bor: I Ängelsberg. Har tidigare bott i bland annat Jakobsberg utanför Stockholm, Örebro, Uppsala, Wien och Hamburg.

Familj: Varit gift med hustrun Karin i 73 år. De har två barn, tre barnbarn och tre barnbarnsbarn.

Arbete och studier: Tog examen från Enköpings realskola som 16-åring och fick anställning på bruket i Fagersta efteråt. Är utbildad till läroverksingenjör. Har jobbat i många år inom stålindustrin, bland annat som ingenjör på Sandvik i Sandviken.

Intressen: ”Alldeles för många, men jag läser väldigt mycket”.

Livsmotto: ”Glad och go’ ska man vara, och full i fan”.

Mer läsning

Annons