Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klassträffen bjöd på flera kära återseenden

Lars Ryhammar blåser en fanfar varje gång en ny klasskamrat dyker upp. Snart har alla samlats och klassträffen kan börja.

Annons
klass 4(4)a. På nedre raden från vänster ser vi Ulla-Britt Larsson, Berit Eriksson, Lena (Danielsson) Bengtsson, Ulla (Kjell) Karlsson, Gunilla (Larsson) Bruhn, Gunnel (Tedin) Clark, Lars Ryhammar, Bernt Eriksson. På övre raden från vänster ser vi Kristina (Bruks) Sjöberg, Carita (Westerlund) Mattsson, Ove Peterson, Lars Sundström, Kjell Andersson, Anders Söderholm. Klassens andra lärare Jan Allard mötte upp gruppen senare under dagen och är därför inte med på bilden.

Det har gått 51 år sedan klass 4(4)a från Högre allmänna läroverket i Fagersta, numera Brinellskolan, tog realexamen. Nu träffas de igen för första gången sedan dess.

På skolans parkering samlas de innan dagens aktiviteter sätter i gång. Glada utrop hörs när folk känner igen varandra och gamla minnen kommer till liv.

– Men gud vad längesen det var!

– Hejsan! Får jag en kram här också?

– Var inte du rödhårig?

Rösterna är glada och kramarna är många. Plötsligt blåser Lars en till fanfar – snart har alla kommit.

Det var Lars som drog ihop gänget, och det på kort varsel.

– Det var en lång process på kort tid, säger han med ett leende.

Han förklarar att anledningen till att det var tvunget att gå snabbt var att en av klassens lärare, som nu bor i Usa, skulle vara i Sverige under en kort period.

– Det är så spännande det här så det är inte klokt, säger Gunnel Tedin Clark medan hon tittar glatt på sina gamla elever.

– Det är svårt att känna igen alla.

Gunnel har ett stort leende på läpparna när hon berättar om sin tid som klassens lärare. Hon är Skåning och hade tidigare jobbat i Lund. När hon tog jobbet i Fagersta visste hon i förväg att halva klassen var underkänd i matte.

– Jag hade blivit varnad att det var en jobbig klass. Men senare lugnade klassen ner sig och jag gav extralektioner. Mitt minne är att jag hade öppet hus på lördagar. Alla fick komma och studera.

– Efter två år hade hälften av klassen stort A, säger hon stolt.

På något sätt fick hon med sig klassen och det är hon glad över.

– Vi jobbade så fint tillsammans.

Det är inte bara Gunnel som är på bra humör. Efter att gruppen fått en snabb redovisning av Brinellskolans utveckling satte samtalen i gång.

Ulla Karlsson, tidigare Kjell, tyckte det var trevligt att träffa alla igen. Hon berättar att hon inte haft kontakt med de andra i klassen sedan de tog examen.

– Det är svårt att känna igen dem men det går efter ett tag. Detta är jättetrevligt, säger hon leende.

På klassträffen ser hon fram emot att prata mer med sina klasskompisar.

Bernt Eriksson sitter och pratar med några gamla vänner. Han minns att han inte var jätteintresserad av skolan.

– Vi gick här för att få det bättre när vi blir äldre, säger han med ett leende innan han fortsätter prata med sina vänner.

År 1963. Så här såg klassen ut när de tog sin realexamen för 51 år sedan.

Mer läsning

Annons