Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lilian tog sin keramik till Norberg och hittade hem

Hon letade efter en keramikverkstad i Värmland men hamnade av en slump i Norberg. Jobbet har varit hårt, men Lilian Fernqvist har älskat sin tillvaro. Men nu slutar hon även med Galleri Abrahamsgården.

Annons
Tackar för sig. Det är med vemodiga känslor som Lilian slutar med Galleri Abrahamsgården. Hon har dock redan bokat in att hålla en utställning nästa år för att inte sluta helt. ”Jag kanske låter för positiv till hur det har varit, men jag tycker verkligen att det har varit så roligt”, säger Lilian flera gånger när hon berättar om åren på gården.

 En kurs på Medborgarskolan fick Lilian Fernqvist att fastna för keramik.

– Jag hade vävt mycket innan, men när jag provade keramik åkte vävstolen ut. Det är nog formkänslan jag gillat, berättar hon när vi ses på Galleri Abrahamsgården.

Lilian förbereder för den sista utställningen med henne som föreståndare, med konstnärerna Stefan Johansson, glas, och Marina Podymova och Michael Wilhelmsson, konstsmide.

– Jag har inte haft några problem att få hit konstnärer. Det har varit många olika stilar, jag har inte velat låsa mig.

Läs också: Nystartad duo visar upp nya projekt

Men det var Lilians egen keramik, som först enbart var ett fritidsintresse, som tog henne till Norberg. 1968 letade hon efter en verkstad hemma i Värmland, men svängde in i Norberg för att hon behövde en telefonkiosk. Abrahamsgården, som varit bondgård, var till salu och Lilian slog till direkt.

– Det var en impulshandling, säger Lilian och skrattar.

Det har hon inte ångrat, hon kände sig välkommen och hemma direkt. Gården renoverades, keramikverkstad och butik öppnades, Lilian började hålla kurser och en gång om året ordnade hon bygdedagar med bland annat hantverkare och folkdans.

– Först tänkte jag att aldrig mer, men det blev 24 år. Jag såg det som marknadsföring, och ett sätt att låta norbergarna vara delaktiga. Med en sådan här gård är det nästan tvång att göra något sådant, tycker Lilian.

Läs också: Frisörkunskaper blir hjälp åt andra

Verksamheten fortsatte växa, en större ugn införskaffades, några av husen hyrdes ut till andra konstnärer. Galleriet tillhörde från början inte gården, men när tidigare hyresgäst flyttade ut var Lilian på hugget. Hon visste först inte hur huset skulle användas, men kom snart på att det skulle bli ett galleri.

– Det var en del att göra och ingen trodde att jag skulle hinna klart. Men det blev vernissage på utsatt tid.

– Visst har jag tagit risker många gånger, men jag tänkte aldrig på att jag tog risker.

Mikael Kihlman var förste konstnär att ställa ut, 1989.

– I början hade jag en liten pingla vid drejskivan så att jag hörde när någon kom in i galleriet och kunde springa hit.

1993 sålde Lilian Abrahamsgården, flyttade hem till Kil, men behöll galleriet. Efter att ha hyrt ut det några år, började hon hålla utställningar igen. Hon bor kvar i Värmland, men känner sig ännu hemma i Norberg. Trots att Lilian passerat 80-strecket, och jobbat bra mycket mer än 40-timmarsveckor, har hon aldrig längtat efter pension. Att Lilian väljer att sluta med galleriet beror på problem med ögonen.

– Jag hade velat fortsätta, det är ju mitt liv.

– Fast jag har bokat in en utställning här nästa sommar, så att jag har något att se fram emot.

Konstnärerna är redan klara, men vilka det blir är än så länge Lilians hemlighet.

Läs också:  Biskopen ser tillbaka på ett år fyllt av glädje

Bygdedagar. I 24 år anordnade Lilian bygdedagar på Abrahamsgården, bland annat med folkdans. Foto: Privat
Konst. Glas av Stefan Johansson och smide av Marina Podymova och Michael Wilhelmsson finns i galleriet till den 9 oktober.
Nyttokeramik, som vaser, är Lilians egen specialitet.

Mer läsning

Annons