Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marino är busfröet som ska bestämma i Fagersta

En politiskt färgad tjänsteman som var rädd för Bosse Ringholm. En nörd som kan Star Wars-filmerna utantill och en trebarnsfar som inte vuxit upp helt. FP har mött Fagerstas nya kommunalråd Marino Wallsten (S).

Annons
Fagersta var en var en bra stad att växa upp i, lugn och trygg. Det var också därför jag flyttade tillbaks, tycker Marino Wallsten. ”Sedan håller jag med, centrum behöver något mer för att bli mer levande. Kanske fler butiker, kaféer och uteserveringar”, säger han.

Två och en halv månad har gått efter valet och Marino har hunnit landa lite. Varken Socialdemokraternas framgång i Fagersta eller uppdraget som kommunalråd var något som han hade föreställt sig.

– Jag hade ingen plan alls på att bli kommunalråd, definitivt inte i mitt första val. Jag sa till min chef på Atlas Copco att valet inte skulle ha så stor påverkan för mig personligen. Men det fick jag ju äta upp snabbt, säger han med ett leende.

Men Marino räds inte sin snabba entré i den politiska hetluften.

Du har inte tänkt ”vad har jag gett mig in på”?

– Nej. Det är mest att det är kul och ”nu kör vi”.

Viljan att agera har alltid funnits där, berättar han.

– Jag har alltid haft drivkraften att göra saker, inte bara politiskt. Jag har aldrig varit en hemmasittare.

Och den nu 39-årige Marino har hunnit med mycket.

Efter ströjobb som bartender och inom äldrevården, och med gymnasiestudier i ekonomi och marknadsföring i bagaget, siktade han på ett drömjobb inom reklam.

1997 flyttade Marino från Fagersta, efter att ha fått jobb som art director på ett förlag i Stockholm.

Men efter bara ett halvår närmade han sig politiken.

– Jag fick jobb på socialdepartementet, efter att Margot Wallström hade fått upp ögonen för mig. Jag var en ganska politiskt färgad tjänsteman, säger Marino och ler.

Tiden i regeringskansliet gjorde att han på allvar fick upp ögonen för politiken. Och han hade även heta dueller med Thomas Bodström och Bosse Ringholm.

– Vi spelade i Regeringskansliets IF, mot andra departement. Bosse Ringholm var en riktig buffel. Han spelade riktigt fult. Det gällde att snegla var Bosse var, annars kunde allt hända, säger Marino.

Idrotten har alltid varit en stor del av hans liv. Från fem till arton års ålder tampades han på brottarmattan.

– Jag hade en ganska bra karriär som brottare, synd att jag slutade, säger Marino och fortsätter:

– Min specialitet som brottare var att göra en kvartsnelson. Och det har hänt att jag fått visa den på fester.

Brottningen gav honom en bra grundkondition, vilket han haft nytta av inom fotbollen. Och på fotbollsplanen träder en tävlingsinriktad sida fram.

– Inom sporten är jag en vinnarskalle. Där går jag in för att vinna. Annars blir jag besviken, säger han.

Utöver division 7-spelet i Virsbo IF har Marino inte så mycket tid för idrottande.

Det mesta av sin fritid spenderar han med hustrun Sophia och deras tre barn, 2, 5 och 11 år. Det är också då han är som gladast.

– Jag prioriterar barnen och familjeaktiviteter som simhallen, skogen, olika lekland och skidåkning. Det är aldrig tråkigt med ungarna. Då är det full fart, säger han.

Vem är din närmaste vän?

– Det är min fru, hon känner mig bäst. Kompisar hinner jag inte träffa ofta, kanske någon gång i månaden.

Men det är oklart om ens hustrun vet om hans nördighet när det gäller Star Wars-filmerna, menar han.

– Jag har givetvis alla filmer hemma och kan väl alla utantill. Jag spelar till och med Lego Star Wars med barnen. Då är man rätt nördig, säger Marino.

Har du gjort något riktigt pinsamt någon gång?

– Ja, när jag åkte tåg för några år sedan. Jag somnade och lutade mig mot en kvinna. Det var jobbigt när jag vaknade och såg att det rann i mungiporna. Jag dreglade på henne, säger Marino.

– Jag minns också när jag och en kompis råkade tända eld på valborgsbrasan här i Fagersta, när jag var 11 år kanske. Den stod uppe där skolan Olympen står i dag.

Vännerna, tror Marino, skulle nog beskriva honom som trevlig och glad – men också lekfull.

– De skulle nog säga att jag är spexig, lite busig. Där har jag inte vuxit upp, säger han.

Vad har du gjort för spex?

– Hmm, jag skickade ut julkort till en jag kände, men låtsades att det var från en annan. Det är roligt. Men som kommunalråd får jag väl tona ner det där lite, säger han och skrattar.

Mer läsning

Annons