Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Melings bryggeri hjälpte gruvarbetare släcka törsten

När gruvdriften blommade i Västanfors i slutet på 1800-talet kom en bryggare på att man kunde slå mynt av gruvarbetarnas törst. Han startade Melings bryggeri.

Annons
Öl på fat. Vid förra sekelskiftet levererades ölen via häst och vagn till hushållen i Melingsområdet.

Fagersta. 1882 kom Anders Forsgren till Meling för att öppna ett svagdricksbryggeri. Han fick arrendera ett par byggnader nedanför Kavelbrobacken och murade in bryggpannan i lidret. Forsgren importerade också öl som det snart blev stor efterfrågan på. Fylleriet tilltog i det tidigare så lugna Melingsområdet.

I boken Från socken till stad, som gavs ut 1943 inför att Västanfors blev Fagersta stad, berättas det att backen och skogsåsen intill bryggeriet var ett ständigt tillhåll för dryckeslag där det sjöngs och spelades:

”Det är förunderligt vad den tidens människor orkade dricka. Laggkärlen skulle vara fat och ankare. Halvankare funnes knappast. Bryggaren hade överallt i bygden köpt eller tiggt åt sig gamla drickstunnor och brännvinsankare”.

Många familjer tyckte det var bäst att köpa hem stora kärl med öl så att de klarade sig ett tag. Det dröjde inte länge förrän flera blev beroende av rusdryckerna.

Bryggardrängarna gick ofta omkring alkoholpåverkade på arbetstid eftersom de även hade tillgång till brännvin på bryggeriets kontor.

Naturligtvis spårade det ur med denna omfattande dryckenskap för över hundra år sedan. Många blev alkoholiserade och söp bort både arbete och familj och hamnade i fattigdom. I denna veva började därför nykterhetsrörelserna sitt omfattande arbete med att få svenska folket att bli nyktrare.

När den nye ägaren Hindric Persson tog över bryggeriet dröjde det inte länge förrän hela personalen blev godtemplare och därmed helnykterister. Bland de anställda fanns den blivande välkände hembygdsforskaren Carl Åkerberg, som FP skrev om för några veckor sedan.

De anställda tjänade 55 kronor i månaden, medan förmannen hade 800 kronor i årslön. Den summan var lägsta inkomstgräns för att få politisk rösträtt i Västanfors socken.

Melings bryggeri fick nya kunder, bland annat vid bruket och började tillverka ett maltstarkt öl som gjorts sött av kraftig mäskning. Det fick koka en hel dag och med tillsats av mycket humle blev drycken hållbar mot att surna.

Maltkrossen drogs av hästar.

”Omsättningen ökade och martinsmältarnas frodiga stofthyddor och förnämliga utseende ansågs bero på ymnigt drickande av Melingsdricka”, heter det i den 70 år gamla jubileumsboken.

Förutom tillverkning av dricka sålde bryggeriet stora mängder jäst via en gumma i centrala Fagersta. Jästen köptes av husmödrar som använde den till att baka matbröd.

1903 blev det olagligt att göra drickat starkt och gott. Omsättningen minskade rejält. Istället för kaggdricka övergick man till puteljdricka.

Nya ägare till Melings bryggeri under 1900-talet satsade på att tillverka läskedrycker som såldes dels direkt till hushållen via utkörare, samt till butiker och kiosker i flera län.

Mer läsning

Annons