Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allan lärde sig att passa tiden

Annons
Allan Johansson på bron över kanalen vid Uddnäs, år 1944.

Allan Johansson, vår kamrat i föreningen Bruksmusei vänner, har lämnat oss.

Han var mycket aktiv och ställde alltid upp och bidrog vid planeringen av våra temakvällar med sina klara minnesbilder från drygt 65 år i bruksmiljön.

Som 15-åring kom han 1942 cyklande från Dagarn och besökte anställningskontoret vid Vaktstugan vid Östra porten. Mycket ängsligt frågade han personalchef Palm om det fanns något arbete för honom och fick till svar att om han kunde börja omedelbart så fanns det en tjänst i klensmedjan som släggardräng. Allan svarade ja och fick ett passerkort som anställningsbevis.

Till en början cyklade han till arbetet från Dagarn på mycket dålig väg, och det hände ofta att cykeldäcken av kristidskvalitet gick sönder. En morgon blev han kallad till verkmästare Ahlberg, som tog honom med till stämpelklockan och drog upp hans stämpelkort och sa: ”Johansson har kommit för sent till arbetet två dagar å rad.” Allans förklaring att ha fått punktering båda gångerna och därför kommit för sent besvarades med: ”Här finns inga men, en gång till och Johansson kan stanna hemma för gott!” Detta blev en lärdom att alltid komma i tid och det gällde fortsättningsvis.

Inför de två senaste temakvällarna Bergborr/Secoroc skulle Allan medverka i panelen och ge en inledande minnesbild av sitt arbete i Manufaktursmedjan. Han hade förberett sig med att skriva ner sin inledning vilket möjliggjorde att någon annan vid behov skulle kunna föredra den. Detta skedde också och Bengt Lindstrand föredrog Allans text som inleddes enligt följande. Vid uppläsningen visades på museets duk det bifogade fotot av Allan från den tid det begav sig.

”Jag minns när Hejarsmedjan blev Manufaktursmedja då Bergborravdelningen flyttade från Holmen till den nyuppförda tillbyggnaden 1946. Vi var några från Hejarsmedjan som blev kallade till Bruksgården för information om vad som skulle hända. Det var dr Karl Bonthron och ingenjör Waldemar Trana som presenterade planerna och prognosen för bergborrtillverkningen i de nya lokalerna för oss och personalen från Holmen. Dr Bonthron var mycket optimistisk om framtiden och visade det i diagram och staplar. Ingenjör Trana skulle leda produktionen tillsammans med verkmästaren Ernst-August Flodell.

Det dröjde inte länge förrän det anställdes två nya ingenjörer, en hette Björkman och den andre Lindborg. Man rekryterade mycket personal, bland annat från Sandvikens bergborrtillverkning. Det finns fortfarande en man, Olle Eriksson, numera boende på Malmen, som hörde till denna personal”.

I fortsättningen beskrev Allan sina arbetskamrater från Finland, Norge och Danmark och även från det närliggande Västerfärnebo. Han berörde också sitt arbete som skyddsombud tillsammans med Helmer Liljeqvist och deras kontakter med skyddsinspektören Paul Österberg. Kommen så långt avslutade han med meningen ”Det får räcka för den här gången. Hälsningar från Allan”.

Denna hälsning från Allan skulle tyvärr visa sig vara den sista. Han avled senare samma kväll som hans inledning föredrogs på den första temakvällen. Vi minns Allan med stor saknad.

Gunnar Stenås, Lennart Andreasson och Per Hellström

För Bruksmusei vänner

Mer läsning

Annons