Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Författare, dramatiker och hjälte

Annons
Sture Karlsson.

Majoren, författaren, dramatikern och medmänniskan Sture Karlsson har lämnat oss.

Jag lärde känna Sture som författare och dramatiker.

1975 gjorde han en dramatisering av sin bok 1361 för dramatiska institutet. Jag såg här en författare som kunde föra en berättelses kärna till ett genomfört dramatiskt verk.

När Sture sedan knöts till föreningen för spelet om Norbergsstrejken som författare var det ingen som förstod vidden av detta beslut.

Under våren 1976 färdigställdes första manus och i en nedlagd förskola huserade spelföreningen som organiserade arbetet. Här skapades teaterhistoria.

En av Sveriges största arbetskonflikter Norbergsstrejken 1891-92 var grunden för arbetet.

Här samlades inte i första hand teateramatörer utan här samlades, kring Stures manus, gruvarbetare, politiskt intresserade i livliga samtal kring de fakta som var Stures underlag till detta första manus.

Sture hade ofta gräddtårta med sej vid våra läsningar av manus. Många av de fakta Sture funnit fram i arbetarrörelsens arkiv var inte alltid så lättsmälta för de medverkande. Men historiska fakta måste få tala och det lät Sture dem göra i sitt manus.

Mitt i detta arbete under våren 1976 belägrades flyktinglägret ”Tel al Zaatar” utanför Beirut och utsattes för granateld.

Svenska sjuksköterskan Eva Ståhl var en av dem som arbetade i lägret. Hon miste sin man under beskjutningen, en arm och sedan sitt barn då hon var i sjunde månaden. Här hemma följde vi händelserna.

Sture som tjänstgjort som FN officer tog på sig uppgiften att försöka ta sig in i lägret och rädda bland annat Eva Ståhl.

Sture och jag satt vid stranden i Norberg och badade dagen innan han åkte ner för att försöka ta sig fram till lägret. Sture säger: ”vi nordbor är bra på att köra bil där nere, att köra i sand påminner om att köra i snö.”

Vi gjorde upp hur arbetet med vårt teaterprojekt skulle gå vidare om inte Sture skulle komma tillbaka.

Vi satt i solen vid Norens strand, Sture säger: ”det här är så skönt så det borde vara förbjudet för civila.” Den militära humorn fanns där.

Nästa dag skulle han riskera sitt liv för att rädda människor i nöd. För Sture var solidariteten inte bara ord det var handling.

Med risk för sitt liv gjorde han ett försök, ett försök som inte lyckades men som visar att kampen för frihet är på allvar.

Efter premiären 1977 i Norberg skrev Sture ett stycke om Sundsvallsstrejken och blev en mycket anlitad författare vid olika lokala spel.

Vi kom att arbeta ett par gånger till, bland annat i Kronoberg. Där skrev Sture manus till ”Döderhult”, en pjäs om träskulptören Axel Petterson ”Döderhultarn”, som blev en stor framgång.

När vi möttes på Stures åttioårsdag var han märkt av sjukdom. Vi talade om fredsinsatser som Sture deltagit i under FN som nu förvandlats till krigsinsatser under Nato, Stures kommentar: ”hur har vi kunnat hamna så här?”

Frågan kvarstår till oss som är kvar.

Sista gången jag mötte Sture var på Södermalmstorg där vi samlades till demonstration för Johan och Martin som satt fängslade.

Sture fick vara med om deras frigivande. Jag har haft äran och glädjen att arbeta tillsammans med Sture och därigenom vunnit en vän, vars minne ställer krav och skapar tro för framtiden.

Mer läsning

Annons