Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gunlis älskade hembygdsföreningen

Julmarknaden på hembygdsgården blev sig inte riktigt lik.

Annons

Tidigt på morgonen kom budskapet att Gunlis Gustavsson, hembygdsföreningens ordförande, avlidit efter en lång sjukdomstid.

Hennes minne hedrades med en tyst minut och en kort ringning i vällingklockan på stora logen.

Hembygdsgården intog en stor plats i hennes hjärta. Det var en plats hon trivdes på och alltid ställde upp för. Hon tog strid för det hon trodde på och var inte rädd att säga sin mening.

Vi var samma andas barn. Uppväxta på 50-talet med dess värderingar på livet. Vi dansade i parkhallen och vi bildade familj samtidigt. Våra barn var klasskamrater och vi jobbade ihop i Friluftsfrämjandet.

Senare i livet möttes vi på hembygdsgården och hade samma intresse för de kulturella arrangemangen på gården.

Återvändardagarna tyckte Gunlis om. Alltid skratt och omfamningar när gamla kompisar dök upp.

Midsomrar med tusentals besökare är fina minnen. Dagen före midsommarafton hjälptes vi åt att binda blomsterkransar och vi njöt av Clarys kardemummakaka till kaffet. Vi kände en pirrande oro inför midsommarafton. Skulle det regna!

Men som ett under syntes ofta en flik av blå himmel när följet av spelmän och dansare tågade in till midsommarstången. Med Gunlis och prästen i täten.

Det känns konstigt att aldrig mer få träffas och att aldrig mer en midsommarafton få höra hennes vanliga fråga till mig efter välkomsttalet: "Lät det bra, Maggan."

Mer läsning

Annons