Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gunnel var djurens och barnens vän

Gunnel Wåhlander, Vretarna gård, har avlidit.

Annons

Jag är så tacksam att jag fick vara hos Gunnel och Albin, och alla djuren hos dem. Tiden stod liksom still när man var där bland ankor, höns, kattor och hundar. En tax hette Pia, som jag.

Gunnel och jag var ute och gick med hundarna, både i skogen och i hagarna. Vi var även med på älgjakten med övriga i jaktlaget. Fosterbarnet Elin var ofta med i lagården, och där kunde man också hitta en hel del lösa kattor.

Gunnel och Albin var så snälla och trevliga att vara hos, liksom de andra jag träffade på gården. Pelle till exempel, som bodde själv i en stuga utan el och vatten men i en lortig röra av allting, men så ville han ha det. Med grannarnas hjälp var han inte bortglömd heller, han gillade att ringa och slänga på luren full av skratt så alla skulle ha roligt åt honom. Ett orginal – man föds som kopior men dör som original. Det stämde även in på Gunnel och Albin som alltid ställde upp och var överallt. Albin hade alltid ett leende på läpparna när jag kom för att vara med på gården som piga.

Jag glömmer aldrig när jag sprang från Gammelby till Vretarna för att säga hejdå till Albin. Nu får vi säga hejdå till Gunnel som alltid var vännerna nära, samt djuren på gården. Hon sålde ägg till hugade spekulanter, och hantverk som hon hade vävt. Vävning var Gunnels sysselsättning på dagarna.

Jag minns fikastunderna och våra goda samtal om djur och natur. Det var positivt att få vara med i huset fast jag mest mockade dynga. Jag var där på övertid så att säga, fick busa med hundarna och kattorna och Elin, den ungen, var bråkig och mysig.

Hoppas vi ses i Nangijala, liksom bröderna Lejonhjärta. Så kan man se på allting – ingenting varar för evigt.

Pia Wåhlander

Mer läsning

Annons