Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingeborg Söderström hade alltid nära till skratt och var levnadsglad

Ingeborg Söderström, har lämnat oss efter ett långt och innehållsrikt liv.Till minne. Dotter till Greta och Filip Andersson och Anna-Karins lillasyster och moster till Kerstin ”Pian” Stadig. Ingeborg, som med tiden blev ”Moster” för oss alla.

Annons
Till minne. Ingeborg Söderström. Foto: Privat

Född i Enköping, men redan i slutet av 20-talet flyttade familjen till Ängelsberg. Hon började arbeta direkt efter skolan. Efter en kort tid i Konsum fick hon anställning i Pappershandeln i Ängelsberg. Redan efter något år köpte hon affären och blev som nittonåring, 1945, den allra yngsta i Västmanland att driva affärsrörelse.

Trots sin ungdom klarade Ingeborg av sin affär med glans och blev ett begrepp i bygden. När jag kom från skolan brukade jag titta in i affären för en pratstund och ibland hämta kvällstidningarna vid tåget. Det var ett uppdrag som kunde inbringa en kola eller två.

Evert Söderström, föreståndare för Bergslagens Ungdomsgård, baptistsamfundets lägergård, kom en dag in i affären, och det blev fler besök. Det blev det så kallade ”klicket” och efter något år, äktenskap. Ingeborg sålde Pappershandeln och 1955 blev paret Söderström erbjudna att köpa gården. Då startade de pensionat Bergslagsgården.

I ngeborg sadlade om från affärsidkare till pensionatsvärdinna och ansvarig för ett storhushåll. Ett pensionat lever på sitt goda rykte, och ryktet berättade om den goda maten. Allting skulle vara hemlagat. Brödet bakades av mamma Greta. Och till jul var det arbete nästan dygnet runt. Julbordet hade 40 rätter att välja på för de 50 gästerna på det fullbelagda pensionatet. Många gäster återkom varje år för den gemytliga atmosfären.

Under hela 18 år drev paret Söderström Bergslagsgården med stor entusiasm och mycket arbete.

Efter pensionatstiden och maken Everts bortgång fick Ingeborg tid att resa och vara mer ”Moster” för släkten. Nyfiken på vad som hände – vetgirig och intresserad.

Många ljusa minnen dyker upp, som när Ingeborg utklädd som luffare med dragspelet på magen väckte mig en födelsedag, jularna tillsammans med snögubbsbygge och kälkåkning i de branta backarna i Ängelsberg. Alltid öppen för lite galenskaper – ”ja det gör vi” – och nära till skratt. Levnadsglad och positiv, det var aldrig tråkigt i Ingeborgs närhet.

Det var en glädje att få sitta ned och ”språka” hos Ingeborg. Om släkt och vänner, arbete och upplevelser, berättelser och skrönor.

Tack för att du fanns hos oss!

Mer läsning

Annons