Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marie Nisser ville belysa världsarven

Marie Nisser var författare och professor emerita i Industriminnesvård vid Kungliga Tekniska Högskolan. Hon hade en förkärlek för Bergslagen och skrev bland annat boken Engelsbergs bruk 1992. Hon avled 73 år gammal.

Annons

Som framgått av Stockholmspressen avled den 10 augusti professor emerita i Industriminnesvård vid Kungl.Tekniska Högskolan (KTH) Marie Nisser i en ålder av 73 år.

Vår första kontakt med henne är från 1980-talet då vi bad henne att stödja våra ansträngningar att lyfta fram Oljeön. Hon var då docent på Konstvetenskapliga institutionen i Uppsala.

Vi fick emellertid inget svar förrän vi flyttade till Uppsala och deltog i ett av henne lett seminarium. Hon berättade då att hon insjuknat i cancer och inte kunnat ägna vårt brev någon uppmärksamhet. Nu var hon emellertid bättre och verksam på nämnda institution. Cancern tog dock slutligen hennes liv mänskligt att döma alltför tidigt.

Vi hade läst hennes bidrag i Swedish Industrial Archeology, Engelsbergs Ironworks, A Pilot Project utgiven med anledning av det internationella byggnadsvårdsåret 1975 och fäst oss vid hennes behandling av sitt ämne Bergslagen. Vad vi först senare direkt erfor av henne var att hon på 1970-talet besökt Oljeön tillsammans med den engelske museigurun Kenneth Hudson.

När Nordstjernan gav ut boken Engelsbergs Bruk 1992 gick uppdraget att skriva den till Marie Nisser. Vi kom sedan att samverka vid flera tillfällen. Hon medverkade bland annat tillsammans med professorer och andra ledande personer från Uppsala och Stockholm i Framtidshyttans forskarskola i Norberg.

När forskarskolan en gång besökte Ängelsberg för ett seminarium i järnvägsstationen leddes arbetet av henne. Då presenterade bland andra Birgitta Hoberg från Riksantikvarieämbetet sitt av Marie Nisser understödda projekt om utvidgat världsarv.

Under många år var Marie Nisser en ledande kraft i Jernkontorets Berghistoriska utskott. Utgrävningarna i och dokumentationen av Lapphyttan och även uppbyggnaden av Nya Lapphyttan följde hon med sakkunnigt intresse.

Då Marie ledde en kurs på konstvetenskap i Uppsala med temat Bergslagens byggnader och miljöer deltog vi i denna. Turligt nog förlades fältarbetet till Olsbenning och Virsbo så att vi från vårt sommarviste på Oljeön kunde delta i arbetet under hennes inspirerande ledning.

Sedan hon fått en professur i Industriminnesvård vid KTH besökte hon då och då Norberg och Ängelsberg. För ett antal år sedan arrangerade Antonia Ax:son Johnson och hennes make Göran Ennerfeldt ett arbetsmöte för släkten på herrgården i Ängelsberg. Marie var då inbjuden att ingående för deltagarna presentera världsarvet Engelsbergs bruk.

När hennes verksamhet vid KTH närmade sig slutet arrangerades ett seminarium till Marie Nissers ära. Det var då oss förunnat att deltaga. Från Fagersta kommuns kultur-enhet överlämnade vi till henne den färgglada Oljeöetiketten i konstfull inramning.

Sin minnesruna i Svenska Dagbladet den 14 augusti avslutar professor Fredric

Bedoire (bördig från Norberg) med följande rader:

”En människa med en livsinsats av bestående värde har lämnat oss”.

Värdet av kännedom om industrins historia är inte erkänd av alla. Maries pedagogiska kunnande och hennes internationella erfarenheter hade därför stort värde för förståelsen av det förflutnas betydelse för industrins framtida utveckling. Som bergslagsbor ser vi fram emot utgivningen av den nationella bergshistoriska atlas som hon hann slutföra.

Karin E. och Lars M. Larsson

Mer läsning

Annons