Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ola kunde både avvisa och trösta

Annons
Ola Rosling, konstnär.

Som tidigare meddelats har konstnären Ola Rosling, Högfors, avlidit 49 år gammal efterlämnande hustrun Kerstin och sönerna Axel, tio år, och Hugo, sex år.

Ola var född och uppvuxen i Stockholm och köpte i mitten av 1990-talet ett hus på Högfors bruk i Bergslagen. Dit flyttade Ola permanent år 1999 och det var också då han och Kerstin bildade familj.

Ola var konstnär med gedigen utbildning från Nyckelviksskolan och Gerlesborgsskolan i Stockholm samt vid Nordis ka konstskolan i Karleby, Finland. På den egna fastigheten i Högfors byggde han en stor och vacker ateljé som nu i många år har varit hans arbetsplats.

Där har han producerat i första hand oljemålningar för utställningar och konstmässor i och utanför Sverige. Det var även så att Ola experimenterade med figurer i lera som han brände i vedkaminen i ateljén.

Ola utförde också uppdrag i porträttmålning, bland annat lagmansporträtt för Västmanlands tingsrätt, offentlig utsmyckning, väggar och fresker, exempelvis på Rosenbad. Ola var knuten till Galleri Lorentzon, Stockholm.

Ola och jag lärde känna varandra för snart 15 år sedan i Högfors och det var lätt att tycka om honom redan från första stund. Vi delade intresset att renovera hus och jag har fått många goda råd och tacknämliga handtag av Ola genom åren, inte minst vad gäller färgsättning och målning med linoljefärg.

När jag år 2002 som rådman blev ensam ansvarig för tingsstället i Fagersta var det en oerhörd lättnad att Ola tackade ja till att ta tjänsten som vaktmästare vid tingsstället en dag per vecka. Konstnärens arbete är ensamt och när man som Ola har ateljén i anslutning till hemmet uppfattade jag att han tyckte det var särskilt roligt att ibland skingra tankarna och göra något annat borta från ateljén.

Genom sitt arbete på tingsstället gjorde sig Ola mycket omtyckt bland nämndemän, åklagare och advokater men även hos dem som sällan – eller ibland ganska ofta – besöker en tingsrätt av andra än yrkesmässiga skäl; flera gånger lyckades Ola med sitt lugn, sin pondus och sitt allmänt trevliga uppträdande både avvisa vrånga personer utan att det blev otrevligt, och trösta vaneförbrytare eller andra som av olika skäl var ledsna.

Ola var helt enkelt en person som man aldrig hörde någon tala illa om, helt enkelt en genomsympatisk människa.

Ola tillbringade somrarna på Ornö och älskade att segla men var även fascinerad av luftfart och rymden. Under år 2010 uppfyllde han sin dröm att flyga; han köpte en paramotor och erhöll efter prov pilotlicens för den.

Vi som fanns runt Ola och mycket uppskattade honom som vän, konstnär och på andra sätt har nog ännu inte riktigt förstått att han är borta. Saknaden efter Ola är synnerligen stor och allas våra tankar är hos hans familj.

Johan Alvner

Mer läsning

Annons