Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till minne: Edita Thomsson

Edita var en modig människa

Annons

Edita Thomsson (född Koinberg) föddes 1922 som ett av tio syskon i den estlandssvenska byn Spitham, en liten by längst ut på nordvästra spetsen på Estlands fastland. Hon sa att hon kunde bada i Östersjön och Finska viken samtidigt. Under andra världskriget tvingades familjen Koinberg lämna sin gård för att komma undan den sovjetiska invasionen, och 22 år gammal kom Edita till Sverige där hon utbildade sig till tandtekniker.

I slutet av 1940-talet träffade Edita Gottfrid, som hon gifte sig med. De flyttade till Kärrgruvan och välsignades med två barn. Edita och Gottfrid levde tillsammans fram till Gottfrids död 2000.

Ett av Editas stora intressen var djur, och hemma hos Thomssons fanns alltid mycket djur av alla slag. Katter, höns, gäss, getter, får och till och med en övergiven älgkalv som hann bli tam i Editas vård. Under några år på 1970-talet hade Edita också minkfarm. Men äldre ortsbor kommer framför allt ihåg när hon kom åkande efter fjordhästen Nitza med den vita samojedhunden Kilka bredvid sig på, eller springande invid, flakvagnen.

Edita var en modig människa som vågade vara kontroversiell. Som ung hemma i Estland hade hon varit Idlagymnast (en gymnastikform som startades av Ernst Idla. Estlands Idlagymnastik, kom att kallas för Idlaflickorna när den introducerades i Sverige strax efter Andra världskriget) och livet igenom gjorde hon vad hon kunde för att hålla sig i form. Efter pensioneringen tränade hon regelbundet på Pekkas gym i Norberg.

Som yrkesmänniska var Edita något av mångsysslare. Under många år var hon anställd som tandtekniker hos tandläkare Adamsson i Norberg. Senare arbetade hon i köket på ASEA:s vilohem i Kärrgruvan, som traversförare i gjuteriet i Spännarhyttan och på ABB:s bilkabeltillverkning. Edita gick i pension 1987 och nu fick hon ordentligt med tid för sina barnbarn, senare också barnbarnsbarn.

Edita ägnade också, ända fram till sina sista dagar, mycket tid åt sina hantverksprojekt. Hon flätade korgar, vävde mattor och bildvävar, hon broderade, knypplade och sydde lapptäcken. Hon försåg familjen med hemstickade tröjor och vantar i vackra mönster och under många år samlade hon hundhår som hon kardade och spann och stickade kläder av åt släkten.2004 flyttade Edita till sin dotter Lena i Karlholmsbruk där hon bodde fram till sin död.

Sonen Thomas och dottern Lena

Mer läsning

Annons