Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till minne: Hannu Koivunen

Putte Dahlström minns sin gode vän Hannu Koivunen.

Annons

Livet har sina höjder och dalar. Många med mig kanske hoppas att man kan prata om ”ups” men faller snabbt in i onödigt ”down-prat". Tänk Hannu som väl hade en del anledningar att försjunka i livsstigens gropar fick mig alltid att se det goda i livet.

Vi hade våra stunder vid ICA. Han satt gärna på bänken vid kassorna. Vi gick igenom ofta samma frågor. Hur trevligt vi hade det på Bobergsskolan, de nya lokalerna för yrkesutbildning på Fårbo och hur ”upphandlingsrättvisan” slog så hårt mot honom som passerat de femtio. Han berömde alltid den fina andan på Bobergsskolan, hur vi alla över en fika löste världsproblem som andra potentater gått bet på. Roger och ibland Astor stod vid hans sida. Många äldre fick en bra nystart tack vare dessa herrar.

Vi hann förstås avhandla barn och barnbarn. Med aning sorg i blicken berörde han, som han tyckte, sin otillräcklighet. Min kasse var ofta mera välfylld än hans. Om Fia var med någon gång hade vi naturligtvis en massa klokhet att säga om kvinnor.

Hannu hade förmågan att med knorr och finess och en hakskäggdragning småleende finna de bästa orden. Kommer att minnas våra stunder med glädje och tänker försöka bli bättre på det Hannu var bra på - att se solen även bakom molnen.

Putte Dahlström, Norberg

Mer läsning

Annons